Dingo

Sitter på kontoret och försöker styra upp en smärre jobbkris och det är så varmt. Måste måste få upp ett fönster. De urgamla fönstret verkar inte vilja ge med sig. Ett av de många nackdelarna med att jobba i ett 1700-talshus. Jag rycker och pressar och fumlar. Behöver stå på tå för att nå det översta låset. "Nämen vad har vi här?" hör jag en välbekant röst säga. Det är Räven som raskat över och står i dörröppningen. Jag morrar åt honom att inte bara stå där och glo utan att komma och hjälpa till. Han lägger armarna i kors och flinar. "Sträck dig bara lite liiite till" uppmanar han med ögonen fästa vid kanten av min kjol. "Du menar såhär?" undrar jag och sträcker och svankar. "Åh det där är mina favorittrosor" utbrister han.

"Jag minns när jag drog av dig dem med tänderna" fortsätter han och tar ett stort kliv in i rummet. Han är förbaskat slug den där Räven.

Jag schasar ut honom och låser dörren. Måste jobba jobba jobba fast jag bara vill busa busa busa. Dagdrömmer om en kuk i munnen och satsstänk över låren. Pust.