Hade jobbat hund och var i stort behov av att komma ur den krossande pressen och den nedbrytande stressen. Skulle möta upp vänner jag inte sett på fem år. Hade bråttom. Hittade inte skorna. Hittade inte väskan. Hittade inte nycklarna. Såg fram emot att prata om gamla tider, goda tider. Var på riktigt gott humör. Då kommer det. Ett mystiskt hatiskt meddelande från Bus. Han förklarar inte varför han är arg, förklarar inte vad som har hänt, utan bara att han hatar mig. Hat gör sig inte så bra på en förfest.
Chockad tror jag först att han skämtar. Att det snart kommer en förklaring, eller en "för att jag inte kan sluta tänka på dig" eller en "för att jag inte kan vara med dig hela tiden." Det kommer inget. Kan inte koncentrera mig på vännerna och trevligheterna, och allt eftersom tiden går och jag inte får något svar känner jag hur paniken stiger. Desperation klär inte rådjursögon. Folk omkring blir oroliga.
Berätta berätta berätta, jag tigger, jag bönar och jag ber. Äntligen kommer en respons:
"Du talar om för mig vad problemet är, och när du gjort det kan vi diskutera det..."
Sen plågar han mig med diverse otydliga påhopp och ovisshet hela jävla natten, och hela jävla natten flyger tankarna hit och dit. Efter det att inälvorna hamnat i toalettstolen, landar tankarna i att det här är psykologisk misshandel.
5 kommentarer:
Det känns som att han medvetet försökte förstöra kvällen för dig.
Kram
Jävlar vad fult.
...och de lyckas...
förstöra kvällar, dagar, tankar och allt där emellan.
Lovely
Medvetet vet jag inte men förstörde mer än kvällen gjorde han.
Hugz.
Mycket fult!
Lyckas gör de banne mig.
Skicka en kommentar