17.2.09

Vidriga villor

Inbillar mig att jag ser Bus överallt. Varje gång hoppar hjärtat högt. Sen när jag ser att det inte är han, skjuts underläppen fram. Undringarna är många men jag har förlikat mig med att jag inte kommer få några svar, att jag står ensam och övergiven kvar. Nu är det bara att minnas hur man sätter en fot framför den andra så att jag kan gå vidare.

2 kommentarer:

BJ sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Lust och Fägring sa...

Lova inte för mycket bara. Fler brutna löften kommer göra mig blasé.