Skandalös tös

Vi gick hand i hand över pittoreska broar. Hans kavaj mycket riktigt vilandes över mina axlar. Han var välklädd som alltid. Stilren. Skarp. Efter middagen ville han ut på krogen. 

Utanför är det kö. Panik. Jag hatar ställen med kö. Jag försöker slingra mig ur Martinimannens grepp. Han håller fast min hand. "Men kom nu, vi går bara förbi kön, det här är brorsans ställe, de känner igen mig" säger han och puttar på mig. Jag vill inte gå förbi någon kö. Jesus. Och absolut inte träffa någons bror. Gulp. 

Jag tvärnitar. Han puttar mer, drar i mig. Jag spjärnar emot och står stadigt även med ett par drinkar innanför klänningen. Några i kön vänder sig om för att titta på oss när jag börjar skandera "Nej, nej, nej, nej, nej!"

Martinimannen skrattar och kallar mig barnrumpa.  Till slut ger han med sig och säger att vi kan ta bakvägen. Vi går runt hörnet, in i en gränd. Lite löst köksfolk står och röker. De hälsar igenkännande på Martini och jag presenteras. Tar i hand laget runt. "Men dig känner jag ju" säger en av dem och flinar. "Du var på efterfest hos mig och drack all min Rebel Yell" fortsätter han.  "Eh, ja, det är kanske därför jag inte minns" svarar jag med ett leende. Då slog det mig, det är ju för i helvete Bartendern som Dalkullan och var hem till. Jag var mycket full den kvällen och tror minsann att jag och Bartendern kysstes. Där ser man. Martinimannen lägger demonstrativt armen om mig och vill gå in. 

Väl inne möter vi på Krogägaren och han är brutalt snygg. Inte alls sädår stekarflottig som män som äger krogar brukar vara. Han är nog bara ett eller två år äldre än Martinimannen.

Bröderna hälsar och jag tittar runt i lokalen. När de är klara med sin machokram presenterar Martinimannen artigt mig. Krogägaren har stora händer och finurliga ögon. Han upprepar mitt namn onödigt många gånger och vägrar sluta skaka hand. "Lugna dig nu brorsan" säger Martininmannen och boxar honom lite skojfriskt på armen. Konkurrensen mellan dessa två har nog alltid varit intensiv. 

Krogägaren leder oss till ett reserverat bord och sätter sig. In kommer tre glas och en flaska. Martinimannen ursäktar sig och går till herrarnas. "Jaha, vad tycker du om stället då?" frågar han och korkar upp. Utan att tänka efter svarar jag "Nja lite överstylat och musiken är sådär." När jag inser hur drygt det lät skäms jag. Som tur är är Krogägaren en sådan där som förväxlar bitchighet med charm. Han lutar sig tillbaka och säger att han faktiskt håller med men att det är det här som lockar folk. 

"Jaha, och vad lockar dig då?" frågar jag blixtsnabbt. "Snabba cash eller?" skrattar jag och dricker lite till.