Var på en dejt igår. Killen hade fått mitt nummer för några veckor sen på Dalkullans fest, en för övrigt himla trist fest. Uttråkad gick jag ut på terassen för att ta mig lite luft och där stod han och rökte. Utan att säga ett ord halade han fram en cigg ur sitt paket och förde den till mina läppar. Jag sög in och tittade lite skeptiskt på honom medans han tände den. Det var något James Dean över honom. Jag blåste ut tre perfekta rökringar och tackade. Sen stod vi bara tysta ett tag och bolmade.
Det var riktigt kallt och jag började småhuttra. Han tog av sig sammetskavajen och hängde den över mina axlar. Man såg hur hans muskler spändes under t-shirten som en reaktion på kylan. Han stoppade händerna i fickorna på sina jeans och kom lite närmare. Sen sa han att han skulle lämna Dalkullans fest nu men undrade om han kunde få ringa mig. "Varför vill du ringa mig?" sa jag lite konfunderad, vi hade inte direkt pratat eller flirtat eller så. "Så att jag kan få tillbaka kavajen" svarade han och tog fram en penna. Jag skrev mitt nummer i hans hand och sen gick han bara in igen. Jag trodde att han skämtade och att jag skulle hitta honom igen sen efter jag rökt klart men jag såg inte skymten av honom resten av kvällen. Dalkullan visste inte ens vem det var. Jag tog med mig kavajen hem och där har den hängt sen dess. Jag har givetvis letat igenom fickorna efter ledtrådar men det enda jag hittade var ludd. Två veckor senare ringer James Dean och frågar om kavajen trivs. "Vill du prata med den?" sa jag sarkastiskt, "Den har saknat dig". Jag la till att jag skulle kräva honom på hyra snart om han inte hämtade upp den. Han sa att han kunde bjuda ut mig på middag som tack för förvaringen.
Det är så roligt att piffa sig inför en dejt. Det målades och rakades och fixades. Äntligen skulle mina nyinhandlade underkläder komma till använding. Drog på mig ett par svarta byxor och en en prickig blus som knyts i halsen. Han hämtade upp mig och vi åkte ner på stan. Maten var god men vinet godare. Han var lättsam och kunde verkligen bjuda på sig själv. Han var ännu snyggare än vad jag mindes från festen men jag kände konstigt nog ingen riktig attraktion. Han var helt klart knullbar men jag fann flera gånger att mina tankar var någon helt annanstans. Drack och drack men inte ens det hjälpte. Rejält runda under fötterna sällskapade han mig till dörren. När vi kramades adjö lät han sin hand glida över min rumpa. Jag frågade om han ville ha kavajen men han sa kaxigt att han skulle ta den sen efter han fått sätta på mig. Jag skrattade och stängde igen dörren. Jag kunde ha släppt in honom och låtit honom knulla mig lugn men jag var tvungen att i fylledimman stilla mitt beroende. Förbannade Fantasi.
Idag är jag så bakfyllekåt att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
6 kommentarer:
Visst är det konstigt med vissa killar ... att de bara inte har det där oförklarliga som väcker ens attraktion. Jag har nyligen varit på en sådan dejt också. Allt stämde till det yttre - ålder, intressen, musiksmak. Men han kunde inte få mig att skratta. Då är det kört!
Jag tyckte James Dean verkade cool...;)
Håller med Helenita. Kan de inte få mig att skratta är det kört! Har oxå en sån i byrålådan, men han får stanna där. Inget skratt inget allvar...
Håller med om det där med skrattet, det är definitivt nyckeln till att få av mig trosorna.
Han är cool, så cool att jag genast blir misstänksam.
Jag tror du kan hantera de coola. De smälter nog.
Slampan saknar LustOchFägrings vardagsberättelser. Men mest undrar jag om du flytt verkligheten tillsammans med Fantasin.
Jag vet inte om jag flytt eller helt enkelt flyttat.
Men vardagen flyter på...
Skicka en kommentar