26.2.07

Helgen som försvann

Det blev aldrig något samtal till James Dean. I kombination med snuvan har jag även drabbats av uppskjutningssjukan. Hängde upp hans kavaj igen och drog på mig tryggpyjmasen.

Blev liggandes hemma i sängen nästan hela helgen. Sprittörstande vänner började ringa redan fredag eftermiddag och framåt spöktimmen på lördagen kom det som vanligt ett par fylledrivna och kärlekskranka sms. De brukade roa mig men nu kändes de bara platta. En ny dimension har nyligen uppbarat sig och det har visat sig svårt att återgå till det vanliga. Helt klart är det att lika barn leker bäst.

På söndagen kom Doktoranden förbi och hjäpte mig att sätta ihop lite möbler. Jag tjöt av skratt när jag såg hans utstyrsel. Han hade tagit på sig en skogshuggarskjorta, jeans och ett verktygsbälte. "Tänkte att jag skulle gå in i rollen" sa han och flinade. "Det är viktigt att vara välutrustad när man ska hjälpa en dam" sa han och klampade in. Han läste igenom instruktionerna noggrant medans jag satte på lite kaffe. Jag stod ett tag i dörröppningen till köket och betraktade honom. En hårlock föll ner i hans panna som resultat av hans ansträngning. Han svepte bort locken och tittade upp på mig. Jag tittade bort och försvann raskt in i köket igen. "Får det vara mjölk till kaffet?" hostade jag fram, orolig att tjockheten i rösten skulle avslöja min upphetsning. Det var faktiskt omöjligt att inte bli tänd av att se honom hamra och skruva där på golvet.

När skänken stod stadigt fikade vi och han sa att han ville prata med mig om något. Hans ögon lyste sårbarhet och paniken bubblade upp inom mig. Jag kastade mig över bordet och täckte hans mun med min. Våra tungor möttes i en duell där mycket stod på spel. Överraskingsmomentet gav mig en klar fördel och snart kunde han inte yppa annat än att njutningsfulla stön. Kampens hetta smälte bort hans ord och han lämnade mig besegrad utan en aning om hans förlust.

Är nog snart på fötter igen då jag behandlas av en mycket skicklig läkare. Läkaren är uppfriskande klarsynt och ser mig på ett sätt som jag känner en skräckblandad förtjusning inför. Är redan beroende av hans injektioner men är osäker på om han har motiv.

10 kommentarer:

Anonym sa...

Vill så gärna förstå dig.

Anonym sa...

Hade gärna tagit ett krig med dig fröken.

Lust och Fägring sa...

Jag förstår knappt själv!

I'm a lover, not a fighter...

Anonym sa...

Aja... så länge du får en internetuppkoppling på din kokos ö och kan fortsätta blogga så är jag nöjd. Är ett stort fan!

/Vanja

Anonym sa...

Ibland träffar man någon som öppnar ens ögon och man förändras. Varför kämpar du emot det så?

Lust och Fägring sa...

Flyttar jag till en kokosdoftande öde ö så har jag nog inte tid med datorn. Kommer ha fullt upp med magisk massage.

Nu är det jag som inte förstår igen... Kämpar emot vad?

Anonym sa...

Är det bara jag eller låter "injektioner" som något snuskigt?

Anonym sa...

Du förstår mycket väl! Du är inge vidare på att spela dum. Mig kan du inte lura, du vill ha något på "riktigt" men vågar inte...

Lust och Fägring sa...

Haha..man tolkar som man vill!

Jag lurar bara mig själv och det är ganska dumt. Jag vet inte vad som är riktigt men jag vet att något är annorlunda och det gör mig rädd. Oj vilket undvikande svar... men tack för visat intresse i ämnet.

Anonym sa...

Haha, ja du är galen och undvikande min sköna. Vi höres sen ;)