Helgen som försvann

Det blev aldrig något samtal till James Dean. I kombination med snuvan har jag även drabbats av uppskjutningssjukan. Hängde upp hans kavaj igen och drog på mig tryggpyjmasen.

Blev liggandes hemma i sängen nästan hela helgen. Sprittörstande vänner började ringa redan fredag eftermiddag och framåt spöktimmen på lördagen kom det som vanligt ett par fylledrivna och kärlekskranka sms. De brukade roa mig men nu kändes de bara platta. En ny dimension har nyligen uppbarat sig och det har visat sig svårt att återgå till det vanliga. Helt klart är det att lika barn leker bäst.

På söndagen kom Doktoranden förbi och hjäpte mig att sätta ihop lite möbler. Jag tjöt av skratt när jag såg hans utstyrsel. Han hade tagit på sig en skogshuggarskjorta, jeans och ett verktygsbälte. "Tänkte att jag skulle gå in i rollen" sa han och flinade. "Det är viktigt att vara välutrustad när man ska hjälpa en dam" sa han och klampade in. Han läste igenom instruktionerna noggrant medans jag satte på lite kaffe. Jag stod ett tag i dörröppningen till köket och betraktade honom. En hårlock föll ner i hans panna som resultat av hans ansträngning. Han svepte bort locken och tittade upp på mig. Jag tittade bort och försvann raskt in i köket igen. "Får det vara mjölk till kaffet?" hostade jag fram, orolig att tjockheten i rösten skulle avslöja min upphetsning. Det var faktiskt omöjligt att inte bli tänd av att se honom hamra och skruva där på golvet.

När skänken stod stadigt fikade vi och han sa att han ville prata med mig om något. Hans ögon lyste sårbarhet och paniken bubblade upp inom mig. Jag kastade mig över bordet och täckte hans mun med min. Våra tungor möttes i en duell där mycket stod på spel. Överraskingsmomentet gav mig en klar fördel och snart kunde han inte yppa annat än att njutningsfulla stön. Kampens hetta smälte bort hans ord och han lämnade mig besegrad utan en aning om hans förlust.

Är nog snart på fötter igen då jag behandlas av en mycket skicklig läkare. Läkaren är uppfriskande klarsynt och ser mig på ett sätt som jag känner en skräckblandad förtjusning inför. Är redan beroende av hans injektioner men är osäker på om han har motiv.