På håret

Min nyfunna inställning är att jag ska vara glad att det inte blev Bus. För mig har gränsen mellan att älska någon och att bli äcklad av dem ändå alltid varit hårfin.

Tack vare lite hjälp från en ursöt tant på Apoteket så vet jag dessutom att jag inte bär på något kärleksbarn (d.v.s. jag kan med rent samvete dricka kopiösa mängder alkohol om jag nu skulle behöva lite hjälp med att anamma ovanstående inställning).

Förr, Dalkullan och diverse annat löst folk ska ta med mig ut i natten och jag vet inte vad jag ska ha på mig. Förmodligen blir det något som är lätt att ta av för lycka klär mig då inte.

Und so weiter und sofort

Lord Arthur Goring: Mrs. Cheveley.
Laura: Call me Laura.
Lord Arthur Goring: I don't like that name.
Laura: You used to adore it.
Lord Arthur Goring: Yes, that is why.

Cradle of love

Um... bara för att man kräkts tre morgnar på rad så betyder det inte att man är med barn, kan man hoppas.

Kan du så kan jag

Jag velade länge innan jag knackade på hos Skägget. Det kändes så konstigt att vara vid trösklen till en annan man. Hela dagen hade jag väntat på ett tecken på att Bus tagit sitt förnuft till fånga men det kom inget. Men varje minut av tystnad som passerade hjälpte också till att döva/döda mina känslor. Det är ju alltid något.

Efter en hel del vridande och vändande på det som varit tvingade jag mig själv att förlika mig med tanken att jag faktiskt är arkiverad. Yesterday's news.

Fuck that. Knack knack.

Skägget fångade upp mig i sina armar, kramade mig hårt, helt ovetande om att han höll i något för tillfället mycket skört.

Och så vänder vi på bladet

Slank ur lakanen tidigt tidigt och drog isär gardinerna. Min nakna kropp reflekteras i sovrumsfönstret. Regnet är ännu en tröst. Slänger på mig en stickig kofta och en mössa. Sitter med en stor kopp te vid elden och värmer de bara fötterna. Sommaren är slut och det var på tiden. Hösten har alltid varit den tid jag gillar bäst.

Go down

Fransmannen ringer från en annan tidszon och tröstar. Det är skönt när han säger att det kommer ordna sig. Märker snabbt hur att säga saker högt tar udden av dem. Erkänner alla snaskiga, hjärtskärande detaljer. Vi pratar i timmar. Fransmannen lovar och svär att göra sitt bästa för att knulla och skämma bort allt det onda under vår stundande resa. Tror för en liten stund att det kommer gå, sen minns jag en sak som Bus viskade och allt fallerar.

Upp i sadeln igen

Jag klarade mig faktiskt igenom natten och det har allt som allt varit en bra dag. Helt klart godkänd. Ryktet om min döda katt hade dock spridit sig som en löpeld genom labbet. Någon frågade vad den avlidne hette och jag drabbades av hjärnsläpp. Snöboll fick den stackars påhittade katten heta. Det var typ den enda frågan jag inte var beredd på. Sånt frågar man väl inte? Aja, jag ska aldrig skylla på ett avlidet husdjur igen, det är alldeles för jobbigt. Nästa gång säger jag att jag gjort en biopsi eller något, det lär ingen fråga mer ingående om.

Handledaren kallade in mig på hans kontor. Jag hade nästan glömt hur fin han är, hur gott han doftar, hur sexigt det är när han spänner käken när han funderar. Att vara i hans närvaro fick det att pirra skönt i revbenen igen. Det piggade upp.

Skägget ska få en chans också. Vi ska äta middag i morgon. Han ska laga. En ridtur med honom kanske gör susen.

Hurlyburly

Skriver och suddar och skriver och suddar. Klarar jag mig bara igenom natten så kommer suget vara tillräckligt dämpat tänker jag. En natt ska jag väl kunna hålla mig. I believe.

Mickey: You don't know what you're saying. You don't.
Eddie: I do.
Mickey: No. I know you think you know what you're saying, but you're not saying it.
Eddie: No, I know what I'm saying. I don't know what I mean, but I know what I'm saying. Is that what you mean?
Mickey: Yeah.
Eddie: Right. But it's not like anybody knows what anything means, right? It's not like anybody knows that. So at least I know I don't know what I mean, which is better than most people. They probably think they know what they mean, not just what they think they mean.

Sju, hade kunnat vara du

Ligger i sängen med en svettig överläpp och trötta ögon. Det rycker fortfarande lite i benen. Det här hjälper fan inte. Dags att dra in det tunga artilleriet. Bläddrar igenom telefonboken. Inget av namnen känns speciellt lockande. Tanken slår mig att det kanske inte går att knulla Bus ur mitt medvetande. Hilfe. 

Det är riktigt illa när...

...du har kommit sex gånger på raken och du fortfarande mår skit.

Håll tummarna för lucky number seven.

Inte rumsrent

Tungt nu. Känner mig som en jädrans gnällspik men jag lider något fruktansvärt. Är så lockad att bege mig rätt ut i dimman.

Kommer fram till jobbet och det står ett fång vackra dahlior i en vas på skrivbordet. De är från Räven. På kortet har han skrivit att han verkligen beklagar förlusten av min katt. Förstod först ingenting men mindes sen de pinsamma tårarna och den ännu mer pinsamma förklaringen till dem.

Valpen har kommit hem från Kina. Stackars Valpen alltså. Han försöker pigga upp med sin spralliga energi men jag är verkligen inte på humör. Han pockar och lirkar och skickar halvfyndiga meddelanden. Han är outhärdligt ihärdig. Säger om och om igen att han bara vill få mig att le. Det funkar dock inte. Blir bara sjukt lockad att vrida nacken av honom, att göra illa honom för att kväva min egen smärta.

Sen ringer det. Hjärtat hoppar till. Hoppas, hoppas, hoppas att det är Bus. Rycker tag i luren. Hör Valpens valpiga röst. "Men vaaaaaaad är det?!" snäser jag och påbörjar sen en avhyvling som inte är av denna värld. När jag stannar upp för att ta ett andetag tror jag inte att det sant det jag hör. Den jäveln står fan och pissar med mig mot örat.

"Meh, står du och pratar med mig på toaletten?" frågar jag helt häpen. "Javisst" säger han som om det är den mest naturliga saken ever.

Den följande skrattattacken går inte att stoppa. Jag skrattar så att magen värker. "Jag visste väl att jag skulle kunna få dig att skratta till slut" säger han och spolar. "Och ja, nu hör du ju även att jag är en sån som tvättar händerna" fortsätter han med en viss stolthet i rösten.

Avtändning

Känslomässigt har jag stängt av helt, kopplat ur, total blackout. Det gör bara för jävla ont att ens tänka på vissa av våra senare utbyten. Alltså mardröms-föda-en-alien-ur-magen-ont. Men sen så var också en stor komponent av min relation till Bus den sexuella laddningen. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med just den energin. Lusten är liksom på högvarv och fittan är fortfarande varm. Gnager på naglarna. Försöker tänka på olustigheter. Funderar allvarligt på att gifta mig.

När man mår piss

Sitter vid skrivbordet och tårarna bara vräker ner. In kliver Räven i full fart, pladdrandes i 190 om några filer. När han registrerar det faktum att jag gråter stelnar han till mitt i ett steg och tystnar. Det är lite märkligt hur en dödsledsen kvinna kan påverka en man. Jag snörvlar. Han grimaserar.

"Men kära nån!" utbrister han. Direkt vill han veta vad, hur och framförallt vem. Jag kan givetvis inte berätta sanningen så jag säger att en katt har dött. Han vilar en hand på min rygg. Efter en förlägen tystnad säger han "Men nu har du ju gråtit ner alla resultat pucko" och kramar åt min högra axel.

Pucko brukade jag och Bus kalla varandra, ja sådär med ett hårt P och en skämtsam ton, och att höra det igen får tårarna att spruta med förnyad styrka. Stackars Räven vet inte vad han ska ta sig till. Och inte jag heller.

Act 1: Scene 1

Cowardly Lion: All right, I'll go in there for Dorothy. Wicked Witch or no Wicked Witch, guards or no guards, I'll tear them apart. I may not come out alive, but I'm going in there. There's only one thing I want you fellows to do.

Tin Woodsman, Scarecrow: What's that?

Cowardly Lion: Talk me out of it.

Snipp, snapp, snut, där var kärlekssagan med Bus slut.

Men vi ska vara vänner och det känns ju fantastiskt.

Call me babe

Plötsligt känner jag mig som en av tusen griskultingar som försöker knuffa och tryna sig fram i den stinkande leran för att få chansen att dia från en endaste ledig spena. Jag är fortfarande svag av slaget som kom av "Jag måste lämna dig [long, gut-wretching, dramatic pause] för att jag älskar dig."

Är i akut behov av näring, men ju mer jag försöker slå mig fram, desto tröttare blir jag. Drunkar snart i grishavet.

Handfallen

Är fortfarande trött fast jag sovit bort halva dagen. Försöker göra klart lite jobbrelaterat men har svårt att koncentrera mig. Behöver prata men det finns ingen som kan lyssna. Ingen som vet, ingen som förstår. Har inte känt mig såhär ensam på länge.

Blippar till på MSN och vem är det inte om inte den sista personen jag behöver på tråden just nu.

Loggar ur. Lägger av.

När kommer Han som kommer vara här för mig? Kan ni vara snälla och väcka mig då?

Rack em up

Vandrade runt festen mållöst och smuttade på min drink. Saknade Bus. Kollade mobilen konstant men jag fick inget tecken, inga ord.

Villan var enorm. Gick vilse beundrandes stuckaturer och parketter. Hörde stoj och stim och ett bekant smällande komma från ett av rummen. Log. Det var inte igår. Kikade in och mycket riktigt stod ett gäng med män runt ett vackert biljardbord. De rökte cigarr och drack whiskey.

Kan man inte leka med de bollar man egentligen vill leka med så får man leka med andra bollar tänkte jag. Min köföring var ringrostig men jag kom snabbt in i det igen. Spelade brallorna av dem allihop.

Slutade 3000 kr rikare och med ett par till kulor att hänga runt halsen.

Mirage

Har dragit igen de tjocka gardinerna. Jag vill bara sova. Sova tills det är dags för nästa dos. Det är hemskt att vänta när man ömmar. Det tar inte många tankevändor innan man börjar undra om man inbillat sig alltihop. Man går mentalt igenom bevisen. Ett kvarglömt plagg, en använd kondom, doften på kudden. Ja, han måste finnas. Måste.

Bus betyder jobbiga förhinder och tråkiga förbud men det enda jag kan tänka på just nu är att dra lite i hans förhud.

If you love somebody, let them go?

Vaknar med Bus tätt intill. Jag som inte ens egentligen gillar att skeda. Han viskar något oförståligt i mitt öra. Jag förstår fan inte hälften av det han säger. Han är knappt vaken men per automatik letar hans fingrar sig in mellan mina lår. Kroppen är matt och springan blir glatt. Jag andas snabbare. Han kupar försiktigt min haka med den andra handen och försöker vända mitt ansikte upp mot hans. Jag spjärnar emot, vägrar titta honom i ögonen. Han pressar stadigt in två fingrar. Jag flämtar till och blundar. Han jobbar upp ett underbart tempo. Jag tjuvkikar och ser kåtheten i hans isande ögon. Nu är han yrvaken. Blundar hårt igen och toknjuter av hans behandling.

Jag är kanske inte bra för honom men shit vad bra han är för mig.

Sanningens ögonblick

Jag har länge varit en kvinna av natten men för tillfället är det morgonen som regerar. Vaknar med armar om mig. Gäspar och ler. I Bus famn sover man jädrans gott. Här kan man vara naken och vaken och drömma samtidigt. Sen kommer jag ihåg att det inte är så långt kvar tills vi skiljs och det hugger till. Han vaknar och pussar försiktigt mina ögonlock. Höger sen vänster. Han har problem med att dra fingrarna igenom mitt knullrufs. Vi säger ingenting, bara tittar på varandra, kysser varandra. Han blir hård och jag blir arg. Ilskesex är inte att leka med alltså. Kommer flera gånger med hans kuk djupt inne i mig. Det är som att fittan försöker hålla kvar honom, försöker knipa fast honom.

Tyvärr är jag alldeles för hal (i flera bemärkelser).

Love sick

Dr. Alec Harvey: I love you. I love your wide eyes, the way you smile, your shyness, and the way you laugh at my jokes.

Laura Jesson: [whimpers] Please don't.

Dr. Alec Harvey: I love you. I love you. You love me too. It's no use pretending it hasn't happened cause it has.

Laura Jesson: Yes it has. I don't want to pretend anything either to you or to anyone else. But from now on, I shall have to. That's what's wrong. Don't you see? That's what spoils everything. That's why we must stop, here and now, talking like this. We're neither of us free to love each other. There's too much in the way. There's still time, if we control ourselves and behave like sensible human beings. There's still time.
[She is overcome with tears]

Piska mig du bara

Plågas enormt just nu. Hjärtat ligger i torktumlaren. Det är snurrigt och varmt och uttorkande. Jag vill ena sekunden förstöra, andra stunden förföra. Det blev ingen brunch med Skägget. Istället slickade Bus mig bakifrån i timmar.

Han säger att han älskar mig om och om igen. Det svider att veta att en av anledningarna till att han gör det är för att han ska lämna mig snart.

Jag vill inte ha en pinne i ögat

Jag erkänner, jag gillar att peta i folk. Jag gillar att röra om och se vad man kan hitta. Jag är allt som oftast varsam med pinnen och bara rafsar lite försiktigt men visst händer det att jag får en knäpp och hugger lite för att se vad som gömmer sig under det översta lagret. Jag är nyfiken av mig.

Det är en sällsynt sort som petar tillbaka. Dels är det många som säkert inte orkar, inte vet vart de ska leta eller ens vad de ska peta med. Har såklart fått för mig att det är extra svårt att peta i just mig också. Allt är väl undangömt under tusen miljarder lager. Området bevakas dessutom rätt hårt av en bitskhet som få kan tolerera.

Bus, han är av den sällsynta sorten. Han petar i mig helt jävla obehindrat och det är så kittlande skönt att man inte vet vart man ska ta vägen.

Jag önskar bara att han visste att det är en sak att ta upp det man hittar och skratta lite, visst det gör ont, men att säga att det man hittar är en besvikelse, det är fan förödande.

Sunk

Idag har jag mest testkört utrustning. Hällt upp saker. Mätt saker. Kollat på "erotiska" bilder medan saker värmts upp. Kopplat om saker. Supertrött och superkåt är det inte roligt att vara på jobbet.

Rätt in

Sen första dagen tillbaka. Släntrade in en och en halv timme sent. Tar fem försök innan jag får till passerkortskoden. Jag behöver kaffe. Kastar upp dörren till kontoret och där i min stol sitter Räven och flinar. Han lutar sig tillbaka. "Du är sen" säger han och pekar på sin klocka. "Ur min stol!" fräser jag och undviker att titta honom i ögonen. Lägger mina saker på bordet med en duns. Hur fan ska jag orka med det här igen?

To take the edge off

Slickar fortfarande sår. Har tagit på mig klänningen Fransmannen skickade och försöker kanalisera Estella.

Skägget svarade på tre röda. Han var ute och drack öl. Gud vad det ska drickas öl hela tiden. Han vill ses på en brunch imorgon. Brunch liksom. Gode.

Jag behöver inte en brunch. Jag behöver tyngden av en man över mig.

I like em hard

O.k. vid närmare eftertanke så var jag visst inte kär. Så kan det gå. Testar och har mig. Om jag lämnar dig först står du kvar? Blottar halsen lite. Gick sådär. Aja sånt är livet, man vinner inte varje gång. Vissa vill ha en prins, jag vill ha en staty.

Klev in på en rockklubb och träffade en man med skägg i torsdags. Kallar nog honom Skägget. Han hade fina tatueringar, lagom häng på rockabillybyxona och ett bländande vitt leende. Vi flörtade hejvilt och jag måste ha gillat honom för, hör och häpna, jag följde inte med honom hem. Han har messat två gånger varav den första var senare samma kväll för att tala om att han kommit hem. Det tycker jag är fnissigt. Ska svara efter jag sett klart en av tidernas absolut mest romantiska filmsekvenser, d.v.s. kampen om kammen i Crouching Tiger, Hidden Dragon.

Döööööende

En brakfylla för att bedöva. Jag tror jag är kär.

Telefonsex är det nya svarta

Hade stora problem med att somna igår. Tankarna vägrade att lägga sig. Bus säger att jag är vilsen. Pfffft säger jag. Jag har bara temporärt fått slut på brödsmulor och är en smula för stolt för att fråga någon om vägen. 

Utöver detta lilla dilemma har andra förmågor börjat pocka på min uppmärksamhet igen. Professorn ringde. Svarade inte. Han lät så sorgsen och övergiven på telefonsvararen att jag fick lite dåligt samvete för ryktet jag spred innan semestern om att jag skulle till Borneo i tre veckor. Räven skickade ett torftigt sms och Handledaren skickade ett mejl. Jag hann bara se ämnesraden innan jag klickade bort det. 

Snart ska jag tillbaks på jobbet. Men snart är inte nu. De får fan vänta.

Tre veckor

Jealousy is nothing more than the fear of abandonment.

-Somebody Smart

Ikaros

Flög för högt med Bus och mina vingar smälte. Det är bara att inse att jag är inte gjord för kärlek. Visst, omständigheterna var oklara från början men jag trodde att jag hittat en närhet som jag kunde utstå. Som kunde växa. Han fick mig att tänka och inte minst känna. Men det var bara en lek. En rolig grej. En läxa som jag sent kommer glömma.

Ord är mäktiga saker mina vänner. Missbruka dem inte.

Cadeau

Vaknar tidigt av ett ding dong på dörren. På med morgonrocken och ut till hallen. Gnuggar ögonen. Smyger fram till dörren och tittar försiktigt igenom kikhålet. Genom det lilla lilla hålet ser jag en liten liten UPS-kille med ett stort stort paket. Visst jag ogillar oväntat besök men oväntade paket kan ju faktiskt vara trevliga. Jag börjar ivrigt låsa upp mina tusen lås.

Klick, klick, klick, kaching, klick.

En underskift senare så överräcks en fyrkantig låda. Jag tar med den in till sovrummet och ställer den på sängen.

Vart är saxen? Där är saxen.

Jag dyker ner i frigolitpopcornen och hittar en till låda. En svart låda med en svart rosett runt. Bort med rosetten, upp med lådan. Omsorgsfullt inlindat i silkespapper är en urljusig långklänning. På kortet står det att den ska bäras på bröllopet.

Affectueusement, Fransmannen.

Grupptryck

Mina två vänner är riktiga tävlingsmänniskor och det var svårt att inte bli indragen i deras upphetsande hets. Det vart en upptrappning utan dess like. Alla ville vara den mest utmanande, den mest provokativa, den mest attraktiva. Stackars Målaren visste inte vad han gett sig in på. Vi slet i honom som ett köttstycke. Efter ett tag blev solen, spriten och den erotiska laddningen för mycket för mig och jag gick in i huset. Väl inne i badrummet snurrade allting. Vems tunga hade slickat mitt öra? Vems fingrar kan det ha varit som trängt in mellan mina lår? Och vem fan hade bitit min axel?

Tittade mig i spegeln och såg hur full jag var. Skrattade och skvätte kallt vatten i ansiktet. Torkade av mig med handduken som hängde på "Mammas" krok. Tog mig samman och gick ut igen. Målaren och Crazy knullar Fröken. Det ser komiskt ut. Jag lägger mig i en solstol en bit bort och tänder en cigg. Tänker att det här kommer bli en jävla semester.

Wild things

Huset var så sockersött att rent instinktivt ville man besudla det. Målaren visade oss till baksidan där det fanns en stor pool. Det började sansat men solen måste ha stekt vettet ur oss för det dröjde inte länge förrän vi skuttade omkring som riktiga kåtbockar. 

Fröken och jag klädde av oss och Målaren drack tequila ur våra svettglansiga navlar. Busslick ur naveln blev rätt snabbt tjuvslick på bröstvårtor. Khakishortsen föll till marken. Målaren var hård. Fröken och jag hade dimmiga ögon. Crazy hoppade i vattnet med världens stånd. Kort därefter tog Fröken och jag Målarens hand och drog i honom. 

Stämningen var vad man kanske skulle kalla erotisk. 

I'm a slave for you

Tappade nästan rösten på vägen, mina kompanjoner och jag skrålade hela resan till tonerna jag förberett till bilstereon. Vi dansade in på Systemet i någon liten håla och inhandlade kopiösa mängder frigjordhet. Korkade en flaska redan i bilen och halsade. Plötsligt var man sexton igen i en bil "lånad" av någons förälder. Tragiskt jag vet.

Men vi skrattade i alla fall. Skrattade hela vägen till Frökens lägenhet. Hon bor centralt i sommarstaden med havsutsikt. Vi satte oss på balkongen och berättade för varandra om hur livet levde. Eller de berättade, jag lyssnade. Jag är inte mycket för att dela med mig.

Tvärs över står en gigantisk villa. Grå med vita knutar. Gullig trappa och stor terass. Ett hus som är byggt för att husera familjelycka. De andra går för att fylla på glasen och jag sitter kvar ensam och ser ut över vattnet. Ser att det visst står någon och målar det gråa huset. Hur kunde jag ha missat det? Mannen med den breda penseln har på sig khakishorts, en stråhatt men ingen tröja. Han är brunbränd med muskulös ryggtavla. Oj vilka armar. Jag är mycket för armar.

Just när jag lyft mina solglasögon för att få en närmare titt vänder han sig om, lyfter på hatten och torkar lite svett från pannan. Om baksidan var fin så var framsidan finare. Rutor och hela baletten. Reflexmässigt förde jag ena skalmen till mina läppar och sög. Han tittar upp och våra ögon möts. Innan jag ens hunnit skämmas för mitt stirrande studsar min kära vän Crazy ut på ballen och busvisslar. Han gillar också det han ser. Målaren är road av uppmärksamheten. Han bockar och bugar och Crazy hojtar över honom.

Målaren är visst inte bara målare utan husvakt också. Han bjuder över oss. Sen blir det lite kinky.

Vroom

Tillbaka. Och oj vad jag fick smaka. Både på det ena och det andra. Träningsvärk i låren. Skavsår. Fräknar på nosen. Varje gång jag blinkar blixtrar en millisekund av njutning förbi under ögonlocken. Skulle behöva ta en semester för att ta igen mig efter den här semestern.