Jag velade länge innan jag knackade på hos Skägget. Det kändes så konstigt att vara vid trösklen till en annan man. Hela dagen hade jag väntat på ett tecken på att Bus tagit sitt förnuft till fånga men det kom inget. Men varje minut av tystnad som passerade hjälpte också till att döva/döda mina känslor. Det är ju alltid något.
Efter en hel del vridande och vändande på det som varit tvingade jag mig själv att förlika mig med tanken att jag faktiskt är arkiverad. Yesterday's news.
Fuck that. Knack knack.
Skägget fångade upp mig i sina armar, kramade mig hårt, helt ovetande om att han höll i något för tillfället mycket skört.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar