Plötsligt känner jag mig som en av tusen griskultingar som försöker knuffa och tryna sig fram i den stinkande leran för att få chansen att dia från en endaste ledig spena. Jag är fortfarande svag av slaget som kom av "Jag måste lämna dig [long, gut-wretching, dramatic pause] för att jag älskar dig."
Är i akut behov av näring, men ju mer jag försöker slå mig fram, desto tröttare blir jag. Drunkar snart i grishavet.
2 kommentarer:
Dina liknelser är helt oslagbara.
Men slå mig inte då!
Skicka en kommentar