Sitter vid skrivbordet och tårarna bara vräker ner. In kliver Räven i full fart, pladdrandes i 190 om några filer. När han registrerar det faktum att jag gråter stelnar han till mitt i ett steg och tystnar. Det är lite märkligt hur en dödsledsen kvinna kan påverka en man. Jag snörvlar. Han grimaserar.
"Men kära nån!" utbrister han. Direkt vill han veta vad, hur och framförallt vem. Jag kan givetvis inte berätta sanningen så jag säger att en katt har dött. Han vilar en hand på min rygg. Efter en förlägen tystnad säger han "Men nu har du ju gråtit ner alla resultat pucko" och kramar åt min högra axel.
Pucko brukade jag och Bus kalla varandra, ja sådär med ett hårt P och en skämtsam ton, och att höra det igen får tårarna att spruta med förnyad styrka. Stackars Räven vet inte vad han ska ta sig till. Och inte jag heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar