Trots ridpiskslekar så är Fransmannen inte direkt dominant av sig. Han är snarare lyhörd. Han kände nog på sig att jag behövde lite katharsis. Smärta kan lindra smärta.
Han drar försiktigt upp dragkedjan på min klänning och pussar mig i nacken. Jag känner efter och kommer fram till att jag mår bra. Bra för första gången sedan Bus.
Bröllopsfesten var otrolig och resten av tiden med Fransmannen rolig. När jag landar på svensk mark har jag faktiskt ett leende på läpparna. Ett leende som dock inte varar alltför länge. Vid utgången står Lester och lurar. Han tar min väska och kör mig hem. Hem till sig.
2 kommentarer:
Men söta söta söta du. Fan fan fan.
Jag veeeeeeeet. Värsta modellen.
Skicka en kommentar