Efter jag hade kommit med assistance av Fransmannens fingrar och tunga ett par gånger var vi framme vid hans destination. Han rättade till slipsen och gav mig en puss. Det är ack så trevligt att känna den egna fittsmaken på en mans läppar. Sen bar det av till det vanliga hotellet och det vanliga rummet. Där satt jag ensam i ett par timmar och kände mig övergiven.
Jag fattar inte hur jag kan bli lika förvånad varje gång Fransmannens möten drar ut på tiden. Drack afternoon tea alldeles allena och kände mig patetisk. Han ringde framåt eftermiddagen och bad tusen gånger om ursäkt. Tusen spenderade pund på Selfridges senare insåg jag att vara en åsidosatt älskarinna lönar sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar