När vi anlände till vingården presenterade Fransmannen mig som hans blivande fru. Det roade mig enormt. Vi tog en promenad runt ägorna. Så fort Fransmannen närmade sig hästarna i stallet började de frusta och stampa omkring oroligt. Han har lite av en ondskefull utstrålning. Jag mutade de vackra djuren med några sockerbitar som jag snattat från fikat och de lugnade ner sig.
Väl tillbaka i det förtjusande gästrummet visade det sig att även Fransmannen var en hejare på att plocka på sig saker. Efter några rapp från ridpiskan var det jag som frustade och stampade.
2 kommentarer:
Hur hittade du den här fransmannen egentligen? tror aldrig vi fått ta del av den historien.. Det måste väl vara en som är värd att berättas?
Ta hand om dig
Dan
Han hittade mig. Eller jag hittade honom och fick sen honom att tro att han hittade mig. Får se om jag drar den någon gång. Jag ska försöka lägga band.
Skicka en kommentar