Jag hinner inte mer än att torka några tårar stirrandes i hallspegeln förrän Förr kommer inklampandes. Just ja, jag hade ju lovat henne en sovplats för kvällen. När jag sen ser att hon dessutom kommer släpandes på Skägget blir jag alldeles matt.
Förr är lika full som jag och ger mig en slafsig kram. "Förlåt men han schkulle prompt med" mumlar hon och raglar in på toaletten.
Jag känner mig så otroligt förråd. Sen är jag också väldigt rädd för vad Skägget kan tänkas säga efter min extremt pinsamma exit. Inser dock att jag förtjänar till och med det hemskaste jag kan komma på.
Tittar skamset ner i golvet och förbereder mig på det värsta.
Men det värsta kommer inte. Inte ens lite hemskt är det. Skägget tar bara min hand och säger att han tycker om mig. Att han vet att det inte riktigt är rätt tillfälle just nu men att han skiter i det. Att han vet att jag är kär i någon annan men att han kommer göra allt han kan för att jag ska bli kär i honom.
Han vet nog inte riktigt vad han säger men han är så fin där i hallen med sina påstridiga ord och trånande ögon.
Jag somnar i alla fall i hans famn med maskara på kinderna och Bus i mina drömmar.
3 kommentarer:
De som står kvar ska man vara rädd om.
Jämrans spöken. Och varför är det alltid de man inte kan få som man vill ha?
Det har du så jävla rätt i.
För att man alltid ska vara Fröken Svår.
Skicka en kommentar