Veckan med Lester hade varit som veckor med Lester brukar vara. Han plågas. Han kittlas. Han äter upp mig inifrån. Folk borde inte oroa sig för det som händer i Cernlabbet, de borde vara rädda för mig och Lester. Snacka om mörk materia.
Lagom till helgen var jag helt slut. Bestämde mig för att vara hemma. Stängde av telefonen. Tog en dusch. Jobbade lite. Ströflyttade kolumner hit och dit. Fick ett infall att förtälja en historia från barndomen och nio timmar senare ägnade jag mig åt vuxenlekar. Det kallar jag utveckling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar