Jag saknar Militär och har fortfarande inte riktigt smält vår helg tillsammans. Jag var så sjukt nervös inför att träffa honom igen. Visst hade vi pratats en hel del sen segelturen men att flyga till ett annat land och gå på bal är en ganska extrem första dejt. Men tajmingen var så perfekt och biljetten så gratis att jag inte kunde motstå. Jag behövde verkligen komma bort från jobb och Bus och mörka tankar. Sen visste jag att Fransmannen skulle vara där som back up ifall jag behövde honom.
Efter Militärs välkomstkram var det som att all nervösitet släppte. Han var precis som jag mindes honom: snygg och skärpt. Resten av tiden var allting märkligt självklart.
The Talisman var ett mysigt hotell. Militär och jag trivdes fint den lilla tiden vi var där. Det var roligt att göra oss iordning för festligheterna tillsammans. Jag fönade framför spegeln och han stod brevid och rakade sig. Jag behövde hjälp med blixtlåset och han med att hänga på någon medalj. Det var som att vi varit tillsammans i flera år. Just minnen av den stunden har värmt mig sen jag kom hem till kalla Sverige.
Sen får jag väl erkänna att även minnen av när han kastade ner mig på den vackra träsängen, drog upp min prassliga klänning och fyllde mig till den grad att jag tappade andan har bidragit till att hålla temperaturen uppe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar