Entréer kan jag. Att äga ett rum om man nu vill det. Att hälsa så att man blir ihågkommen. Att få mitt namn att fastna på tungan, inga problem. Att ta farväl på ett värdigt sätt, det har jag däremot inte lärt mig. Det blir alltid klumpigt, fumligt och utdraget.
Det är väl för att jag inte gillar tanken på att saker tar slut. Speciellt innan de ens hunnit börja.
Old gypsy woman spoke to me, lips stained red from a bottle of wine.
"The one that you are looking for, you're not gonna find her here."
5 kommentarer:
You're a wolf.
Eller /och en Vädur. Har jag rätt eller har jag rätt?
/En snokande skorpion som råkade hamna här igår kväll och nu läst hela smaskiga rasket.
Varg och tro det eller ej, jungfru.
Det har blivit något knas med din bloggs rss-flöden. Jag ser bara det första stycket i nya inlägg i rss-läsaren. Fix fix!
Man orkar ju faktiskt inte gå in på sidan för att läsa hela inlägget...
Knas låter inte bra. Vi får se vad jag kan göra. Orkar man inte så orkar man inte.
Skicka en kommentar