Jag hade sett Doktorn när jag äntrade festlokalen men tyckte inte att han var speciellt märkvärdig. Visst, han var pojkaktigt söt, hade stiliga kläder och påminde en smula om Bus i håret, men mycket mer än så var det inte.
Jag hade placerats vid ett bord med riktiga torrisar. Det var otroligt stelt under förrätten. Efter det att vinet hade börjat verka steg dock stämningen markant. Det lossades på slipsar och alla vart något rödmosiga. När min bordsherre "råkar" gnida sitt ben mot mitt en gång för mycket markerar jag genom att stämpla honom med min vassa klack. Han förstår och återgår till att enbart stirra ner i min urringning.
Det hålls en hel radda med långrandiga tal och det framförs en handfull sånger med krystad text. Sen är det Doktorns tur att få ordet. Hans röst är så mörk och så sträv att håren i nacken reser sig. Efter tre meningar äter publiken ur hans hand. Han är charmig och kvick.
Jag kan se hur alla kvinnor slickar sig om munnen och männen är fulla av beundran. När han talat klart får han stående ovationer och mig på halsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar