Don't look at me you

När det händer jobbiga saker, saker som man inte ville skulle hända, då brukar jag låtsas att det blev precis som jag egentligen menade att det skulle bli. Det går inte att låtsas den här gången så istället gråter jag. Det är så skönt.

Synd bara att man inser saker för sent. Synd att man inte är synsk. Synd att man bara är människa.

Synd att ett nej inte räcker. Och inte fem heller. Men jag inser mer och mer att den största synden är att helt överge någon som går på knäna bara för att ens ego fått sig en törn.