Låter trosorna falla till golvet. Står bara en stund brevid sängen och andas djupt. Blundar. Tänker på hur han ler. Hur han tar på mig, tar i mig. Jag tror mig kunna förnimma smaken av hans läppar. Kroppen blir alldeles varm, jag lägger mig i sängen och plötsligt så ligger han där brevid mig.
Han säger att jag är fin, att jag gör honom lyckligare än han trodde var möjligt. Att han inte kan vara utan mig.
Allt detta säger han utan att jag behöver säga ett endaste dugg.
4 kommentarer:
Exakt!
Hmm?
Jag trodde Du fantiserade. Det brukar jag göra.....
Jo det var precis det jag gjorde. Fantisera bör man.
Skicka en kommentar