Duschar extremt varmt och önskar att jag vore en vampyr.
Sen slår det mig att jag kanske redan är en sorts vampyr. En som suger musten och lusten ur folk. Det konstiga är att det inte när mig, utan snarare tömmer mig, för när jag får tillfälle att sluka så driver slukandet oftast ut känslor och medlidande.
Att leva som jag gör, utan ett fast sammanhang, utan kontinuerlig kontakt med vänner eller älskare, gör att jag är fri att göra det jag behagar när jag behagar. Jag har inte band. Jag behöver inte uppträda linjärt. Och det kan ju vara kul.
Fast utan band har man inte heller ett nät. Det finns inget som fångar upp en när man faller mot marken.
Nu har det visat sig att den sorts utsugare jag är inte har speciellt bra läkkött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar