Vilken fjant man är

Att ha mig på halsen är nog inte alltför angenämt. Jag är störig och rörig och obönhörlig. Efter talet var Doktorn omringad av flera kvinnoklasar som fnissade och åmade sig. Något sådant skulle aldrig falla mig in. Nej, nej, inte ställer jag mig och trängs med kreti och pleti för att få audiens. Istället sippar jag martini på avstånd och betraktar mitt byte. Jag vill veta mer innan jag sätter in min stöt. Han börjar se en smula obekväm ut där i klungan. Kvinnorna och blåsan trycker nog på. Han drar i kragen sin och flackar med blicken. Snart ursäktar han sig säkert för att uppsöka herrarnas.

Mycket riktigt, någon minut senare rör han sig igenom havet med beundrarinnor och går mot toaletterna. Av någon anledning kände jag precis då att det var dags att bättre på läppstiftet. När han kommer ut står jag vid spegeln och duttar fingret mot underläppen.

"Vad fint det blir" säger han och ställer sig brevid mig. Våra ögon möts. "Jag har inte målat utanför då?" frågar jag och plutar som en fisk. "Nejdå, inte vad jag kan se" svarar han och skrattar. "Bra!" konstaterar jag.

Jag bryter vår ögonkontakt och tittar istället efter om jag har något i tänderna. Jag ser i ögonvrån att han står kvar och ser lite frågande ut. Han ska precis till att röra sig bort när jag sträcker ut min hand och fångar in hans arm. Jag vänder mig mot honom. Han ser jävligt nöjd ut. "Var det något mer?" frågar han lite kaxigt.

"Mmm..." svarar jag och tittar honom i skrevet "...du har glömt att stänga gylfen."