Fransmannen hör direkt att något inte står rätt till. Efter att han försäkrat mig tusen gånger om att han vill veta, berättar jag om hela fadäsen. När jag berättat klart håller jag andan och stålsätter mig för ännu en utskällning. Det är alldeles tyst i luren. Jag hör hur han suger på cigaretten sin. Jag kniper igen ögonlocken så hårt att jag ser stjärnor.
"Ahhh mon petit papillon..." viskar han när han blåser ut röken. Han är inte arg på mig. Inte arg alls. Och det är så skönt att mina knän nästan ger vika. Han säger oväntat kloka saker. Lugnande saker. Jag snörvlar och mmmar. Jag känner hur jag sakta blir rikare på livslust.
Sen hör jag i bakgrunden hur hans assistent kommer in och säger att de måste iväg. Han svär åt att han måste avsluta men säger att han lovar att ringa så snart han får chansen. Det var flera dagar sen.
Nu när jag kollar mitt saldo för att se om min lön kommit ser jag att han satt in tjugo papp på mitt konto och jag känner mig fattig igen.
Får se hur jag känner mig efter en tur på stan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar