Lester var länge den som skavde. Sen kom Bus. Han invaderade varenda cell och blev snabbt mitt syre. För första gången på länge ville jag låta känslorna vara med och leka. Eller ville och ville, med Bus fanns det inget val, det var en självklarhet. Han beslagtog hela mitt väsen och jag gillade det. Älskade det.
Det visade sig dock snabbt att Bus innebar hel del brus. Han tänkte inte ta något beslut. Nej, istället ville han bara insinuera och onanera.
Så jag väntade. Väntade tills jag höll på tappa mitt förstånd. Behövde distans och tog avstånd.
En ynka vecka senare var vi där igen, tittandes längtansfullt på varandra från varsin sida av avgrunden. Han vinkande och jag log. Jag hade saknat honom så mycket att jag nästan dog.
När Bus börjar inse vad skavande betyder, kräver hans svartsjuka att jag lyder. För att vi ska kunna vara tillsammans vill han att jag och Lester ska göra upp, och jag försöker självklart vara till lags, jag är en jävla mupp.
Tror att det kommer göra en skillnad. Att det kommer vara det som får honom att inse att vi är menade för varandra.
Sen blir det svart.
Och plötsligt går jag från att vara älskling till att vara avskum.
3 kommentarer:
Isärskrivningar har sina poänger ju ibland,
och särskilt om det sköts av nån med fräck men säker hand.
Ponera till exempel att du inte "hållit avstånd", och inte "blivit avskum",
då hade dikten blivit båd lustiger och asdum.
Eller nåt.
Cx
Cx, den där kommentaren tar hem kommentarmästerskapet. Hands down.
*swoon*
*swoon some more*
;-D
Cx
Skicka en kommentar