Det känns hemskt att erkänna det men min runda på stan fick mig faktiskt att må lite bättre. Jag köpte bland annat en underbar kappa. Den är så vacker, ett riktigt hantverk.
Jag har gått omkring i lägenheten iförd endast kappan hela denna bakisdag och oj vad jag har njutit av känslan av tygets textur mot min nakna hud.
Jag kan lita på att kappan håller mig varm men jag tror inte att den kan skydda mot den hårda sanningen.
Jag är ensam nu.
2 kommentarer:
Älskar din blogg och är inne här och kollar flera gånger per dag. Så SÅ ensam är du inte ;-D
Okejdå. Jag är väl inte det.
Skicka en kommentar