Dagen har varit märklig. Pratade till slut med Bus och det känns som att vi är tillbaka. Inte till där vi började och inte till där vi slutade, bara tillbaka. Vi har ingen framtid eller dåtid och nutiden är i princip obefintlig, men jag måste erkänna att jag tycker om honom. Inte för det han gör eller för den han är, utan för att vi blir något speciellt när vi väl får kontakt. Sen om det är bara i mitt huvud eller inte får väl tiden utvisa. Ska dränka hoppet i formaldehyd och lägga det på hyllan.
Annars har jag mest bara varit pinsam. Det kan vara skönt att få vara det ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar