Räven kommer springandes titt som tätt hela dagen. Förstår inte varför han känner att han har rätt att söka tröst hos mig. Visst har jag en viss förståelse för situationen och visst bryr jag mig om honom och vill hans bästa, men jag vill inte höra om henne och barnet och ovissheten. Men hans überledsna ögon skär typ i mig och jag förmår inte annat än att låta honom gråta ut mot min axel. Det värsta är att han verkar ta det på fel sätt, läs jag ertappade honom med att tjuvsniffa mitt hår. Funderar på att säga till på skarpen imorgon, idag var jag alldeles för trött.
Sen fick jag även ett mess av Raringen, a.k.a. Mesingen. Han vågade tydligen fråga värdinnan om mitt nummer i alla fall. Han ville ses. "You gonna send me out to Grandma's house so that she can teach me pinochle and make me bland?" skrev jag tillbaka. Har inte fått svar på det ännu. Så jävla kul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar