Ingen känner apan

Bara så du vet, jag känner mig just nu som en skambringande hemlighet. En inte helt olustig känsla som jag desperat försöker gränsla. Du vill inte att någon ska veta att du är nyfiken, vilket gör mig grymt besviken. Du vill hemlighålla att du njuter och samtidigt höra på när jag tjuter. Du behöver inte erkänna mera, men glöm för guds skull inte att insinuera. Annars kommer jag lida och banka, när det enda jag egentligen vill är att rida, rida, ranka, och duktigt svanka.