Safe and sorry

Bus ringer. Tiden är knapp och jag hinner inte berätta det jag vill berätta, hinner inte säga det jag behöver säga. Jag står och balanserar på kanten av avsatsen och han står stadigt en bra bit bort. Han vill vara trygg och jag kan inte ens tänka på säkerhet eftersom mitt hjärta slår som en djungeltrumma.