Bus skickar hårda kalla ord. Ord som sticker i mina ögon. Ord som jag både förstår och finner obegripliga. Försöker intala mig att han måste ha förändrats, att han kan inte vara samma Bus som fanns i varenda cell. Den Bus skulle väl aldrig säga så? Eller? Läser igen.
Jobbig. Trött. Orkar inte.
Jag sväljer tillbaka gråten. Läser mer.
Ger mig. Tyvärr. Skiter i dig.
Tårarna rinner nedför kinden. Just ja, det var såhär kärlek kändes.
4 kommentarer:
I feel for you...
Visst är det hemskt hur människor man bryr sig om kan få en att må skit. Det vänder vännen, det vänder ska du se.
You don’t need to change a thing about you babe
I’m telling you
From where I sit, you’re one of a kind
Relationships, I don’t know why, they never work you and they make you cry
But the guy that says goodbye to you is out of his mind
Feel on me. Take me on. Take on me.
Erik det är hemskt men hör väl till antar jag. Så vänder vi på bladet och vad hittar vi väl där?
Awww. Fin låt. Tack i massor. Fick genast mig på bättre humör.
Skicka en kommentar