22.1.09
Hittills
Har svårt att få ändan ur sängen denna morgon. Den här dagen verkar inte ha ett dugg att erbjuda och det gör det svårt att hitta motivationen att lämna varma duntäcken och mjuka kuddar. Sen fick jag goda nyheter om ett projekt som jag länge velat genomföra och jag har återupptäckt att jag med lite god vilja kan slicka min egen bröstvårta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
17 kommentarer:
Om dagen inte har nåt att erbjuda...utmana mig!
...kanske ska lugna mig, "stalking" comes to mind...
Det enda jag kan säga är - "Ta det som en komplimang!"
En garde!;)
Har ju fullt upp med den snaskiga läsningen... men simultanförmågan kan alltid övas upp.
Hmm eftersom jag redan utmanar dina nedre regioner så får jag väl fundera ut någon annan utmaning...
Kanske ska lugna mig... "svammel" comes to mind.
...du ska veta att det som lockat mina sensuella och erotiska utsvävningar inte enbart baseras på det du skriver om dina drömmar och faktiska upplevelser inom sagda områden...
Du reciterar texter, du reflekterar kring känslor och relationer, du är hemma i lyrik, du jämför och möter dina egna upplevelser med liknelser och jämförelser i andras uttryck...
Du har en förmåga att uttrycka dig i skrift och du tillåter dig att betrakta verkligheten med både förstoringsglas och rosa filter...
Jag har sagt det förut och jag säger det igen, "rodnad klär dig säkert" för du verkar så självmedveten och säker i dina möten med andra människor...
Jag lever i övertygelsen att du främst utmanar mitt sinne från både den strikt intellektuella och den emotionella, denna retningen av det intellektuella är den säkraste och snabbaste vägen till mine nedre regioner...
Nu är rodnaden här igen.
Rodnaden och en undran... Vem är du?
Eller vänta, en ännu bättre fråga, finns du?
Jag kanske borde utveckla. När du skriver sådär känner jag mig sedd på ett sätt som gör mig alldeles varm, du vet sådär varm att man inte kan tänka, och när jag inte kan tänka är det lätt att misstron tar över.
Och misstro kan som vi alla vet leda till väldigt märkliga slutsatser.
Jo, jag finns, och jag är... men ibland undrar jag varför jag finns just här!
Jag har även funderat om jag ska personifiera mig, eller snarare isolera siganturen "Anders" till mig själv. Vem som helst kan ju skriva till dig under namnet "Anders" som jag nu identifierar mig...
Jag finns och jag följer och stödjer varje steg och tanek du tar!
...och NU ska jag bara träffa mina vänner som undrar var jag är och gör, jag ska dricka för mycket sprit, vara omöjligt öppen och social, jag ska betrakta varje kvinna jag ser och leta efter dina kvaliteter... Så nu stänger jag locket och lovar att logga in innan jag somnar för att läsa det du skriver eller för att fundera på det du inte skriver...
"Jag följer och stödjer varje steg och tanke du har!" -NOW stalking comes to mind.
Något säger mig att just "Anders" är en signatur som kommer vara upptagen, men vad är ett namn? Det vi kallar ros yada yada yada...
Glöm bara inte att viska ditt namn så att jag har något att hänga fast vid.
...mmm...
somnar med vilda tankar - drinkarna gör sitt, det ringer i mitt huvud - musiken gör sitt, jag rör mig vidare i en idévärld - dina texter gör sitt...
Ja bara du inte glömmer att göra ditt.
Jai guru deva, om
Nothing's gonna change my world
Skicka en kommentar