Jag fick leta en bra stund efter Raringen innan jag hittade honom. Han stod i köket och hällde upp en whiskey. Han spiller när han ser mig. Han säger att han är ledsen för att han lämnat mig så abrupt men att han tyckte att hela situationen blivit lite väl surrealistisk och att han fått panik. Han tar en stor klunk. Jag ställer mig brevid honom och säger att jag förstår hur det där med panik kan kännas. Jag sträcker mig efter hans glas och tar en stor klunk jag med. Spriten bränner skönt.
Vid det här laget är jag både avtänd och trött. Raringen får en puss på munnen och sen ringer jag en taxi. Ber chauffören att stanna ett par kvarter bort ifrån lägenheten så att jag kan gå den sista biten. Behöver skingra tankarna.
Den iskalla luften virvlar runt mina ben och sticker mina kinder. Jag tänker på Bus och hur mycket jag önskar att han varit med på festen, hur härligt det hade varit att komma in genom dörren på hans arm. Jag tänker på Raringens darrande kåthet och det sexigt inbjudande paret. Sen kommer jag på mig själv med undra vem som åkte ut ur Let's Dance och plötsligt skrattar jag så att det ekar längs med hela gatan. Vilken oerhört lyckad kväll.
1 kommentar:
Ja det är bara att skratta på.
Skicka en kommentar