Kameleont

"Och din kraft är att du kan förvandla dig till det som folk behöver mest", säger mannen med den dånande rösten och klappar mig på huvudet. Jag får anstränga mig för att hejda en fnissattack och tittar runt i ringen där jag sitter. Alla andra blundar högaktningsfullt. "Tack" viskar jag och hoppas att jag lyckas dölja hur lättsamt jag egentligen tar det hela. Efter ceremonin får vi äntligen gå ut och leka, men får stränga order om att inte smutsa ner våra kappor. De andra flickorna springer raka vägen till gungorna men jag sätter mig under ett träd och grunnar. Jag tror innerst inne inte på ett dugg av vad de lärda säger, samtidigt är jag otroligt avundsjuk för att de andra fått mycket roligare och vad jag då trodde var mer användbara krafter.