A roll in the hay

Nätterna med Räven var roliga. Han var oberäknelig och nyfiken. Två underbara egenskaper i en kavaljer. Vi skojade friskt med andra och oss själva. Hans skratt är klingande och fungerade utmärkt som parningsläte. Det kommer kanske inte som en överraskning att vi låg med vandra. Många gånger. Den stora överraskningen var att när morgonen kom låg vi kvar. Paniken som brukar komma över mig efter att ha kommit kom inte. Han drog inte ifrån mig eller i mig och då kunde jag vara kvar där naken under lakanen. Han ville inte veta mer än jag ville berätta och han förtäljde inget annat än det jag frågade om. Såhär i efterhand har såklart saker och ting förlorat lite av sin glans men minnet av hans glansiga ollon får det fortfarande att tindra i mina ögon.

Ursäkter, ursäkter

Jag ska snart ta tillfälle att återuppleva min och Rävens natt och morgon och natt igen. Är på uppdrag i Manstaden och har inte tid att förnimma det som hänt.

Är strax tillbaka med en pepparkaka till historia. Då får ni lova att vara snälla.

Two tickets to ride

Räven skuttar in på mitt rum viftandes med två to die for biljetter till ett evenemang jag nämnde i förra veckan. Han ser så jävla nöjd ut. Jag försöker dölja min avundsjuka men min höggröna ton avslöjar mig. Jag snurrar runt i kontorsstolen, rullar den mot honom och sträcker mig efter de åtråvärda pappersbitarna. Jag kräver att få titta på dem. Han säger att han vill att jag ska sätta mig på mina giriga händer innan han tänker visa mig något överhuvudtaget. Efter det att han motstått ett batteri av protester placerar jag motvilligt in en hand under utsidan av varje lår. Han stänger dörren bakom sig och håller fram biljetterna lite försiktigt. Jag lutar mig framåt så långt det bara går. "Men du måste ju komma närmare" säger jag och kisar. Han tar ett steg till och sträcker ut armen lite lite till. "Närmare!" kommenderar jag.

Han tar ett till steg och jag kan se att det mycket riktigt är två stycken visum till en värld jag suktat efter vartenda minut sen jag var där sist. Jag tittar upp på honom med mina allra finaste valpögon. Självklart är underläppen med och plutar. "Men rara rara Räv, visst är det så att en av dessa biljetter är till mig?" frågar jag milt och viftar på fransarna. Han säger ingenting utan tar bara ännu ett steg emot mig. Han släpper mig inte med blicken och hans ögon fullkomligt sprakar samtidigt som han drar retsamt med biljetterna mot min kind. Den kittlande beröringen och den intensiva ögonkontakten får mig att flämta till.

Han böjer sig fram lite, i vad jag definitivt tror var ett försök till att stjäla en kyss, men med ett knyck sätter jag mig rakt upp i stolen och kommer undan hans fånplutande läppar. Jag drar fram mina halvdomnade händer, lutar mig tillbaka och lägger armarna i kors över bröstet. "När hämtar du mig?" frågar jag och höjer på ögonbrynen. "Halv sju" svarar han och ler.

Jag är idag förvånad över hur lättköpt jag var. Mitt spel är uppenbarligen lite off. Skyller väl på vintermörkret och kylan. Om några timmar kommer han alltså för att hämta mig, så håll tummarna för att vi inte ligger och knullar oss varma någonstans inatt.

"Drink me"

Som tidigare nämnts kom Martinimannen hem från sina resor. Han ville ta vid där vi slutade (med andra ord knullandes mot mitt sminkbord). Varför förstår folk aldrig att det inte går att ta vid där man slutade? Varför tror de att tiden står still så fort de lämnat rummet? Jag slutar inte existera, filosofera eller masturbera bara för att någon försvinner bort en stund. The show must go on liksom.

Jag vet inte om jag inbillade mig men jag tyckte att han blivit lite gråare om tinningarna. Han sa att han var trött på att resa, trött på att vandra och trött på allt ansvar. Jag var däremot trött på hans gnäll så jag bestämde mig för att det inte vore helt fel att knäppa upp hans byxor och se om jag kunde få ett slut på hans buttra pladder. Han pratade på om jobbstress och jobbpress och jag gled ner på knä. Sen vet jag inte om jag inbillade mig igen, men det var som att hans kuk blivit gröve.

När läpparna mötte ollonet började han staka sig. Medans jag sög och slickade kuken till liv blev det svårare och svårare för honom att framföra sitt livsmissnöje. Hans höfter började svänga i takt med att munnen gled upp och ner för ståndet. Han slutade gnälla och gav istället ifrån sig märkliga stön. Ja, det var alltså inte märkligt att han stönade, jag är faktiskt en hejare på avsugningar, det märkliga var hur han stönade.

Aja, i alla fall så slutade han gnälla och det var ju hela poängen. Men sen, sen hände det riktigt märkliga. Jag kände hur pungen drog ihop sig, att han var nära klimax, vilket är då jag brukar backa ett steg och runka ur sprutet i det fria. Jag gillar nämligen att känna det varma kladdet på min hud. Men nu fortsatte jag bara suga allt ivrigare tills han sprutade munnen full.

Han tittade ner gillandes och jag undrade vad det var jag egentligen törstade efter.

Dricka bör man annars dör man

Jobbsextrasslet börjar knyta sig som en snara kring min hals. Det känns som alla fyra börjar närma sig mig som om jag vore ett byte. Deras försök till att smyga sig på mig är rätt roande eftersom jag tydligt sett dem alla inta sina positioner. Professorn har gömt sig bakom ett alldeles för smalt träd. Där står han och kikar på mig samtidigt som han runkar. Där bakom trädet kan han låtsas vara ung och singel igen. Doktoranden ligger dreglandes på mage alldeles intill mig och försöker frenetiskt att få upp låset till den fotboja han vill placera runt min ömma fotled. Handledaren hukar i en buske en bit bort. Han syns knappt men jag vet att han är där. Det går inte att ta fel på hans sötmuskiga doft. Det vattnas om munnen på honom när han smyger på mig. Jag är den förbjudna frukten. Räven är lite annorlunda. Han gömmer sig inte på ett och samma ställe. Han springer från sten till sten och kommer mer än gärna fram för att nosa på mig. Han är arrogant och lömsk.

Själv sitter jag lojt i en solstol där mitt på den stekheta savannen. Den minimala bikinin täcker knappt min svettglansiga kropp men jag har en stor solhatt och svarta solglasögon som skyddar ansiktet. När jag blundar och håller andan kan jag höra hur de andras hjärtan dunkar som afrikanska trummor. Jag är så törstig.

I natt kom Martinimannen hem från sin resa och gav mig något att dricka.

My waaaaay

Sitter och matar in data, en oändlig mängd data. Ettorna och nollorna rasar förbi och jag dagdrömmer om Rävens bak. Jag brukar inte vara mycket för rumpor, är helt klart mest för händer, men just Rävens bak är otroligt tilltalande. Fantiserar om att se på när han duschar. Undrar om han sjunger i duschen. Jomen det gör han nog. Han sjunger samtidigt som han tvålar in sig, förmodligen gamla Sinatra låtar. Åh att få vara i ångan där i badrummet, känna tvåldoften och höra hans tolkning av Ol' Blue Eyes. Ögonen skulle följa löddret som glider nedför de fräkniga axlarna. Medans han skrubbade sig på bröstet skulle ett gäng bubblor fortsätta ner över hans rygg, följa svanken och stanna upp på ena skinkan. Precis då skulle han kika över axeln och se mig. Han skulle skrocka åt vart jag fäst blicken. Flinet skulle vara detsamma som det han hade när vi pratade gnistor, fast det rödlätta håret skulle vara mörkare nu när det var vått. Han skulle vända hela kroppen mot mig och min blick skulle vandra till hans vackra slaka kuk. Den skulle självklart dingla tungt mellan låren.

I fantasin brukar det dingla tungt.

See you in hell

Blöta dagar som denna önskar man sig lite flammande ord och några varma droppar på tungan. Är frusen och orkar inte tända brasan. Orkar inte tänka på Räven och Doktoranden och Professorn. Orkar inte ens tänka på Handledaren. Egentligen vill jag bara bädda ner mig i min självömkan. Sen kommer jag på att sådant får mig att må illa. Det är inte synd om mig. Det är bara synd. Synd och syndigt. De syndiga tankarna gör mig plötsligt på bättre humör.

I helvetet är det varmt i alla fall.

Tårtkalas

Jag har mer eller mindre medvetet minerat mitt liv med män och det börjar bli svårt att ta sig fram. Oklart? Javisst. Korkat? Eventuellt. Hade det kunnat vara annorlunda? Tveksamt.

Jag är nämligen beroende. Inte av sexet, inte av kärleksorden, inte ens av uppmärksamheten. Jag är beroende av manipulationen. Och nu menar jag inte manipulationen av männen utan manipulationen av min personlighet, för med dem alla är jag en annan. Alla får sig en egen bit.

Bit för bit blev en naturlig taktik när han som fick hela kakan inte ville behålla den. Ligger här i min birthday suit och väntar på att Någon ska blåsa ut ljusen.

Snäckan snackar om det osagda

Doktoranden kom. Han väckte tack och lov inte hela grannskapet men han var mycket mer berusad än vad jag trodde. Han slog sig ner vid mitt köksbord och jag kokade lite te. Jag kände mig nervös. Var lite rädd att han skulle ställa mig mot väggen och begära exklusivitet. Det vore inte klokt av honom att försöka tvinga in mig i ett hörn.

Han ser finurlig ut. Han vet att jag väntar och drar mer än gärna ut på att lätta sitt hjärta. Jag trummar otåligt på bordet samtidigt som jag rör ner lite honung i teet. Han ler. Jag nyper honom så hårt i armen att han skriker till. "Okej, okej... Jag berättar väl då" säger han och gnuggar sin arm. Han berättar att han varit ut med ett gäng från labbet, bland annat Handledaren. Handledaren brukar sällan vara med och om han väl är det tar han det oftast väldans lugnt med spriten. Den här kvällen hade han dock hällt i sig stora mängder sprit och varit allmänt oklar. Mot slutet av kvällen hade han tagit Doktoranden åt sidan och börjat prata om mig. Jag känner hur käkmusklerna spänner när jag hör att jag kommit på tal. Jag lyfter lätt på ögonbrynen i ett försök att se oförstående ut. Doktoranden fylleskrattar och berättar att Handledaren sagt att han är intresserad av mig, intresserad- på riktigt. Jag tvingar upp ögonbrynen ett snäpp till samtidigt som hjärtat skuttar. Jag får en flashback till Handledarens kyss och kinderna hettar.

Doktoranden fortsätter att skratta. "SÅ roligt är det väl inte? Är det så otroligt tycker du?" snäser jag och leker sårad. "Nejdå, men erkänn att det är komiskt, han pratade till och med om att byta jobb" svarar Doktoranden och tar min hand. Då inser jag att jag redan sitter i det där hörnet. I alla fall i hans ögon.

Lånta fjädrar

The image of myself which I try to create in my own mind, in order that I may love myself, is very different from the image which I try to create in the minds of others in order that they may love me.

Gradually, then suddenly

Bakiskåt som få spenderade jag hela eftermiddagen i telefon med Fransmannen. Han hade haft lite otur med sina börsaffärer och svor över oljepriser. Det är så njutningsfullt att höra honom svära. När han lugnat ner sig frågar han givetvis vad jag har på mig. Han berättar vad han vill göra med mig och tar bloss efter bloss på sin cigarett. Jag lyssnar lite lojt samtidigt som jag filar mina naglar. Vissa ord kittlar och andra får mig att rodna ordentligt.

Han vill att mina fingrar ska vandra dit hans röst leder dom. Solen lyser in igenom fönstret och jag lutar mig tillbaka i sängen. Allt låter mer romantiskt med en fransk brytning.

Ikväll var det tänkt att jag skulle ha en lugn kväll efter gårnattens drinkkavalkad och så ringer Doktoranden och säger att han är på väg hit. Han lät inte särskilt berusad. Jag säger att jag kommer vägra öppna och då hotar han med att väcka hela grannskapet. Det sista jag behöver är att grannarna lackar ur igen. Vad i helvete kan han ha på hjärtat?

Nybäddat för trubbel

Sover sött och väcks av den egenkomponerande ringsignalen. Handledarens röst hörs genom luren. Han behöver hjälp med något program och börjar beskriva skärmen. Jag mumlar att jag behöver en minut för att vakna till. Han blir förvånad över att jag ligger och sover mitt på dagen. Jag sätter mig upp i sängen och gnuggar ögonen. Även fast jag är helt groggy hinner jag tänka att jag hoppas att han föreställer mig naken i sängen. Det måste vara någon grad sjukt. Jag hjälper honom med att först byta inställningar och sen klicka rätt så att siffrorna som spottas ut är de han behöver. Det märks att han inte tycker om att be om min hjälp även om han säger sig uppskatta den. Vi pratar lite teknik ett tag och precis när vi håller på att runda av samtalet blir jag galet förvånad av hans sista fråga: "Vilken färg har lakanen?"

Skrattar bäst som skrattar sist

Blev glad när Handledaren kallade mig till sitt rum. Vi har inte sett alltför mycket av varandra sen han gjorde sitt oväntade (och fortfarande oförklarade) besök. Min lycka av att få nosa i mig hans doft försvann dessvärre snabbt. Han visade sig vara grinig som få. Han skickade mig till kopiatorn fem gånger. Det var bara att bita ihop och le. På min sista runda springer jag såklart på Räven. "Så det är dina ilskna klackar jag hör eka igenom korridoren" säger han och försöker sudda bort min bistra min. Jag svarar inte utan klackar bara vidare. Envis som få följer han efter och lutar sig mot kopiatorn. "Du är riktigt bra på att kopiera" försöker han igen. Jag smäller tvärt ner den övre delen av helvetesmaskinen och klämmer nästan hans hand. Vi båda hoppar till av ljudet och sen brister det. Vi skrattar och skrattar lite till.

När jag återvänder till Handledarens rum har han gått hem för dagen.

Se upp för dörrarna

Jag har tänkt på Rävens besök hela helgen. Jag visade det inte då men hans misstankar gjorde mig orolig. Orolig och lite illamående. Det sista jag behöver är att han börjar gräva i mina affärer. Jag inser nu att jag eventuellt gett mig in på en flört av det farligare slaget. Ska försöka hålla huvudet och ljumskarna kalla den kommande veckan.

Hur det nu ska gå till.

Räven raskar

Knackeliknack på dörren till kontoret och där står den rödlätta. Han slår sig ner och tittar sig omkring. "Vilken röra" säger han och drar på mungiporna. "Mmm... organiserat kaos" svarar jag och knappar oberört vidare på tangentbordet. Det är nu jag väntar mig att han kommer med en jobbrelaterad fråga där jag kan briljera. Istället säger han "Om jag har förstått saker och ting rätt så ligger du med Professorn, Doktoranden och förmodligen även Handledaren." Jag slutar knappa. Konstpaus. "Vart har du hört det?" frågar jag med ett försök till förvåning. Att de alla var så otroligt störda av våra gnistor i onsdags ger han som anledning till sin slutsats. Jag pustar ut inombords. Det var inte direkt ett påtagligt bevis. Jag lägger på en klang av irritation till förklaringen att de känner väl alla tre igen när en räv är i farten och är väl lite överbeskyddande. Kan dock inte låta bli att lägga till ett retsamt "kanske."

Han lutar sig fram över skrivbordet. "Du tycker alltså att det slog gnistor" konstaterar han och flinar det sexigaste flinet i världshistorien. Jag lyfter blicken från skärmen, lutar mig tillbaka och inser att det här kommer bli jobbigt.

Strawberries and cream

Ett gäng från jobbet var ut i onsdags. Jag hämtar mig fortfarande. Det var lite nytt folk som följde med. Alltid trevligt att få prata med lite nytt folk. Till en början var det samma gamla tugg om anslag och yadda yadda. Jag smet ut för ta lite luft och när jag kom tillbaka la jag märke till en av de nya. En strawberry-blonde uppenbarelse med bedårande fräknar på näsryggen, breda axlar och ett otroligt charmigt kroppsspråk. Alla satt som trollbundna och lyssnade på honom. De åt ur hans hand och det syntes att han njöt av det. Det var anledning nog för mig att ge mig in i leken för att raljera. Kvicka repliker utbyttes resten av kvällen. Ingen annan hade en chans att hänga med. Han kärvade och bråkade och retades, och jag var i himmelriket. Trosorna var alldeles blöta. Äntligen någon som är bra på att flörta.

You're so vain, I bet you think this post is about you...

Det är en retsam liten sticka som nästlat sig in under huden. Hade gärna hämtat pincetten och dragit ut honom men ibland är det skönt när det gör ont (mon dieu vilken kliché jag är). Tystnaden gör mig så förbannat rastlös att jag funderar på att göra något drastiskt. Sen kommer jag ihåg att det är patetiskt att törsta efter uppmärksamhet. Jag glömmer alltid det.

Räkna med mig

4 martinis + rött läppstift + svart fodral - trosor

Vad tar ni för valpen där i fönstret?

Direkt när jag kommer hem klär jag av mig i hallen. Vanligtvis är det halsduk och mössa och handskar och jacka som ryker men idag fortsatte jag att klä av mig. Byxorna knäpps upp och toppen dras över huvudet. Jag får lirka lite med behån. Jag tittar ett tag på mina bröst i hallspegeln. Vrider och vänder på mig så jag kan se dem ur olika vinklar. Det är kallt i hallen konstaterar jag. Sen drar jag ner trosorna och speglar mig lite till. Jag lämnar kläderna på golvet och svassar in till sovrummet. Jag slänger mig på överkastet. Helt jävla slut är jag. Slumrade till en liten stund liggandes på mage. Jag drömmer att jag simmar i ett blått vatten. Jag är inte ensam. Det är en man som simmar med mig. Vi plaskar runt sådär reklamfilmsfånigt. Hans händer söker sig sen till betalkanalsställen. Precis när det börjar bli Anaïs-Nin-skönt känner jag hur jag håller på vakna. Jag kämpar emot så gott det går men rätt som det är öppnas ögonen. Fortfarande groggy svär jag över att ha behövt lämna vattnet och mannen. Det har blivit mörkt ute nu. Jag rullar över på rygg och får se hur grannen tvärs över gatan står i sitt fönster. Vi har "setts" förr under liknande omständigheter. Jag blundar och tar vid där drömmen slutade.

Pt 78P 117N

Nacken är lite öm från diverse tvära kast. Jag har faktiskt försökt hålla fast vid mitt förnuft men som vanligt har det inte gått så bra. Ibland kan jag fantisera om att fullkomligt bada i Lätt och Lagom. Det vore kanske skönt att inte konstant kräva överdrift eller ägna sig åt självförnekelse. Det skulle ju vara glatt men skulle det vara glatt?

Innerst inne har jag kapitulerat inför det faktum att det är från friktion jag hämtar min inspiration. Problemet är bara att de flesta jag möter halkar undan. Jag måste sluta försöka fånga upp de smöriga och de urvattnade. Ska tänka på att det är meningen att de ska rinna igenom mina fingrar. Jag vaskar helt enkelt efter en hård katalysator som sen förhoppningsvis hakar upp mina kugghjul. Jag behöver spåra ur.

Blah blah blah

Hur less blir man på mycket snack och lite verkstad? Svar: mycket.

Återljud

Minnesljud från resans heta stunder dånar i skallen när jag behöver koncentrera mig som allra mest. Jag kan fortfarande höra Professorns stön. Han stönar lite lagom gutteralt. Jag hör också hur hud slår mot hud. Detta varvas med ljudet av prasslande lakan och mitt eget gnyende. Hans kärleksord bränner mina örsnibbar. Takten ökar och sängen knarrar. Han berömmer mig och jag berömmer honom. Hans mun kväver mina sista ord. Han flåsar brevid mitt öra och upprepar mitt namn. Nu inbillar jag mig att jag till och med kan höra sprutet och hur dropparna landar. Jag ska nog ta och rensa hörselgångarna.

Mamma, pappa, barn

Konferensen var en succé även om resan dit kändes lång. Professorn hade uppgraderat våra biljetter för egna pengar så vi satt tämligen bekvämt i alla fall. Jag tittade ut genom det lilla fönstret och pustade ut när vi lämnade svensk mark. För mig är resande alltid en ursäkt att få vara någon annan. Vi skålade och det var med en pirrande känsla av spänning som jag tog hans hand. Jag hade faktiskt sett fram emot att få spendera lite tid med honom utan att behöva vara rädd för att någon skulle se oss tillsammans. Vi hånglade som tonåringar under filmen. Hans fingrar letade sig in under filten som jag dragit över mig. Han smekte mjukt och försiktigt mina bröst. Han knäppte upp min blus och lät handen glida in under behån. Sen masserade han min bröstvårta mellan tummen och pekfingret.

Upphetsningen tillsammans med bubblet och dånet från jetmotorerna gjorde mig helt dimmig. Jag bet retsamt i hans underläpp och viskade kåta ord om mina planer för hotellrummet. Att få berätta om vad man fantiserat om får hjärtat att slå lite snabbare. Han svarade med sina önskningar, av vilka några fick mig att gnida ihop låren av förtjusning.

Det var dock mycket arbete när vi väl kom fram. Det utländska intresset för våra fynd var stort och många hade frågor som de ville ha besvarade. Efter vår presentation skockades forskarna runt oss för att diskutera och gratulera. Under middagen hade jag en äldre man från Oxford till bordet. Han hade de visaste ögonen jag någonsin sett. Han frågade om Sverige och undrade om jag hade en familj.

Jag sa att jag hade tre småttingar hemma som väntade på mig. Han vart förvånad och tyckte att jag såg ung ut för att ha tre barn och en karriär. Jag klappade mig på magen, tittade menande på Professorn och sa att jag faktiskt längtar efter ett barn till. Efter det drack jag så många martinis att jag fick bäras tillbaks till hotellet.

Mer på tema regn

Jag har alltid gillat regn. Till och med höstruskigt regn. Man har äntligen tillåtelse att tycka synd om sig själv när man råkar fastna i höstruskigt regn utan ett paraply. Håret smetar sig fast på kinderna och det rinner ner kallt vatten i nacken. Man blir extra våt på huvudet, axlarna, brösten och låren, medans magen brukar hålla sig varm och go. Det är väl förmodligen just konstrasternas spel som förhöjer upplevelsen.

Helgen min var blöt i många meningar. Jag drack, knullade och promenerade i kallt höstruskigt regn. Nu kom jag på en bra sak till med regn: när det regnar syns det inte om man gråter.

Ja alltså...

Träffar Handledaren uppe på labbet och allt är precis som vanligt. Han hejar glatt och berättar om några problem han haft med diverse experiment. Jag nickar och ler och försöker komma med råd. Han springer iväg på ett möte och jag för att kopiera lite papper. Det rytmiska ljudet av kopiatorn får tankarna att sväva tillbaka till bilden av honom vid min dörr. Jag undrar varför han inte förklarade anledningen till att han besökt mig. Jag undrar varför jag inte frågade. Sen undrar jag om jag drömt alltihopa. Då piper kopiatorn ljudligt för att säga att jag ska sluta inbilla mig att det är inbillning.

Jag är ibland lite dramatisk i mina ordval men sanningen är att vi har bara kyssts och det enda jag egentligen vet är att jag vill kyssas mera. Jag romantiserar gärna mina relationer till mer än vad de är bara för att rättfärdiga dem. Det funkar för mig.

Jag vet att ikväll kommer förmodligen någon annan falla offer för mina vilda fantasier. Kanske dras de in i min värld. Kanske inte. Det är inte så att jag inte blir kär i någon. Jag blir fan kär i alla.

When it rains, it pours

Hade precis tagit ett välbehövt bad när det ringer på dörren. Jag tittar ut genom kikhålet och ser en något rödmosig Doktorand. Han vinkar och rycker samtidigt i dörrhandtaget. Jag knyter åt skärpet på morgonrocken och öppnar dörren lite på glänt. Han slöddrar inte eller så men det märks att han tagit sig ett par järn. Han säger att han behöver prata och ber om att få komma in. Han säger alltid att han behöver prata men säger sen ingenting. Det var i alla fall trevligt med lite sällskap. Han är lättsam och faktiskt rätt så rolig. Han får mig alltid på bra humör. Sen ringer det på dörren igen. Jag lämnar Doktoranden i köket och går för att se vem det kan vara. Jag tittar ut och tror mig se Handledaren. Ögonen gnuggas. Jovisst är det Handledaren. Hela kroppen blir iskall. De kognitiva funktionerna slår slint och vad gör jag? Jo, jag öppnar. "Hej, ursäkta att jag kommer förbi utan att ringa först..." säger han. "Eh... eh... eh..." säger jag (om man nu kan säga att "eh" är något man säger). Vi bara tittar på varandra i vad som känns som en evighet. Ljudet av porslin som ställs ner i vasken hörs från köket och jag rycker till. Handledaren tittar på min morgonrock och man kan nästan se hur han lägger ihop två och två och får sex. Han hasplar ur sig att det inte var meningen att störa och vänder sig tvärt. Jag lyckas inte få ur mig ett endaste ord men jag sträcker ut armen efter honom. Vid det laget har han dock redan hunnit till trappen.

Jag förlamas av en sjunkande känsla och kan inte röra mig. Till slut kommer Doktoranden och frågar vem det var. "Någon speciell" viskar jag och stänger dörren. Stänger dörren och mitt hjärta. Story of my life.

Hur landet ligger

Doktoranden har blivit misstänksam. Professorn har totalt förlorat kontakten med verkligheten. Handledaren ger mig så många tvetydiga budskap att jag helt tappat tråden. Kostymen skickar blommor till kontoret. Jag drunknar.

Ingen vill prata. Ingen vill skrapa. Känner mig som en sådan där spelande apa.

Segt

Jag väntar ord.

Tuzågrmo

Blev nyligen påmind om det faktum att man ibland glömmer bort att folk finns. Det kanske låter tråkigt men egentligen är det rätt bra. Att få komma ihåg hur de smaksatte tillvaron är nyttigt tror jag ändå. Vissa lämnar en bitter eftersmak och andra en mera syrlig. Undrar vad jag har för smak.

Jag har nog rätt dålig smak. Fast man kan kanske inte säga att en smak är sämre än någon annan eftersom smaken är som baken: rund och fast och underbar att bita i.

"Come on, baby, I'll put you up in a great condo."

Helgen gick i sötmans tecken. Orosmolnet som vilade över mig skingrades något av Kostymens upptåg. Jag är som sagt inte den som gärna lägger mig och knullar i en buske. Däremot om Hank Moodys mer uppklädda doppelganger vill smeka mig lite lätt mellan låren när vi sitter och avnjuter ett glas rött bland folk på finrestaurang så funkar det. Det är våran hemlis att han drar fingertopparna över troskanten samtidigt som vi smuttar och diskuterar Baudrillard. Det är roligt att låtsas som ingenting när han masserar något snabbare. Det är härligt att bolla med idéer om det hyperreella samtidigt som man känner att bröstvårtorna styvnar. Gillar att inte veta om det är hans reflektioner eller hans beröring som orsakar min ökande puls. Han hade mig definitivt lindad runt sitt finger (vitsigt värre).

Anywho...

Det skumma var att varje gång hans läppar mötte mina översvämmades min hjärna av minnen av kyssen jag delat med Handledaren. Det var sjukt ennerverande. Efter ett tag fick jag helt enkelt be Kostymen att inte kyssa mig mer.

Skämtar du med mig?

Var till slut tvungen att ta mig samman och återgå till jobbet. Jag gömde mig på mitt rum och begravde mig i statistik. Det knackar på dörren. Jag hörde direkt på knackningen att det var Handledaren. Jag känner så väl igen hur det låter när hans knogar möter trä. Hela min kropp stelnade till och munnen blev torr. "Kom in" hostar jag fram (försöker fortfarande spela lite sjuk). Han kliver in och har med sig några böcker jag efterfrågat. Han sätter sig och småpratar lite. Jag är nervös och jag tror jag darrar lite på rösten. Han låtsas som ingenting och fyrar av några neutrala leenden. När jag nämner att jag snart ska på konferens höjer han lite på ögonbrynet. "Ska du åka med Professorn?" frågar han. Jag klarar inte av att titta honom i ögonen när jag svarar. Han ställer ifrån sig böckerna. "Akta dig för Professorn, jag har hört rykten om honom" säger han med en allvarlig ton. Orden vände min mage. Tyckte först att det var lite rart av honom att varna mig, samtidigt som jag fick någon skum variant av skuldkänslor.

Nu när jag tänker på det blir jag bara arg.

Hjärtslag

Vi jobbade sent. Datorn krånglade och bandet hakade upp sig. Inget ville fungera. Vi var frustrerade. Han var dessutom på extremt dåligt humör. Han skällde på mig. Det var nära till gråt. Jag gick för att fixa lite kaffe. Ljudet av mina arga klackar mot stengolvet ekade i de tomma korridorerna. Jag slängde ilsket upp skåpet på jakt efter filter. Letade febrilt medan tårarna vällde. Så står han plötsligt i dörren. "Blir det kaffe eller?" muttrar han. Då brister det och en tår rullar nedför min kind. Jag torkar bort den snabbare än snabbast. Våra ögon möts och jag ser att hans brinner. Det är som att han tittar igenom mig. Jag känner mig naken på ett sätt som jag inte är van vid. Han tar stora kliv mot mig och tar mitt ansikte i sina stora händer. Jag känner hans varma andedräkt mot mitt ansikte. Han är så nära. Jag darrar som ett asplöv för ett ögonblick men när våra läppar möts blir jag omedelbart stadig. Våra tungor snuddar vid varandra och våra kroppar pressas ihop. Sen är det som att laddningen orsakar ett polbyte. Vi repelleras. Inga ord, inga tankar. Bara två hjärtan som bankar.

Det här går inte. Vilket såklart är anledningen till att jag kommer bli besatt av det.

Vi talar inte mer om det

Jobbigt jobbiga jobbsaker. Man tänker så det knakar och plötsligt uppstår det sprickor. Genom dessa sprickor sipprar det ibland upp märkliga tankar. Ibland är dessvärre en klar underdrift. Igår kysstes jag och Handledaren. Idag var jag hemma "sjuk". Mesigare kan ingen vara.

Som ett girigt troll biter jag alltid av alldeles för stora tuggor.

Guldlock

Doktoranden verkade nervös när han öppnade dörren. Som om han hade något att dölja. Jag kan vara riktigt misstänksam ibland. Inget jag kan rå för, det är bara något livet har lärt mig att vara. Vi slog oss ner i hans nedsuttna soffa och jag pladdrade på om dittan och dattan som hänt under sommaren. Han försökte i alla fall se ut som om han lyssnade. Jag satt och återberättade någon halvlustig anekdot om en rasta mack och plötsligt smeker han med handen över min kind. Jag tittar på honom lite under lugg och sen fanns det inte mycket mer att göra än att hångla. Det var ett annorlunda hångel än våra tidigare. Han tog sig tid att retas. Jag lät honom veta att jag gillade det. Konstrasten mellan hans brunbrända händer och de mjölkvita delarna av min kropp fascinerade mig. Han följde konturerna av min mun med ett finger och pressade sen in det mellan mina läppar. Jag slickade och sög på det. Hans andra hand letade sig in under byxlinningen. Det var extra härligt att suga och rida hans fingrar. Det efterföljande sexet var skönt, helt annorlunda jämfört med Kostymens knullkonster.

Jag har hittat för mjuk och för hård. Nu väntar jag på just right. Sen väntar jag även på ett password please. Mejl me.

I hetaste laget

Har haft det hett, hett och hett igen. Kostymen bjöd med mig på en resa och jag har fortfarande dimmiga ögon. Han gillar det där med att sexa i offentliga miljöer. Själv är jag lite blyg av mig. Hade svårt att släppa loss ordentligt i början men han har nog knullat blygheten ur mig. Gillade att vara hans i ett par dagar. Jag var hans och han var min. Han vill nog vara min mer. Han skickar sötsliskiga ord till min mobil men ikväll ska jag vara med Doktoranden. Jag har missunnat honom den senaste tiden. Jag vill också såklart få en rapport om hur det är med Handledaren och Professorn innan jag intar labbet igen. Jag gillar att vara förberedd.

Slätt är inte rätt

Ska på artyfartyfest imorgon. Ska väl bli roligt. Inhandlade nya klackar tillfället till ära. Hoppas kunna slå dem i taket. Har ju varit väldigt irriterad på alla tråkmånsar och segskallar den senaste tiden. Ibland vill man bara ge världen en örfil så att den vaknar till liv.

Kära Alltet, fatta att jag gillar vanilj som doft men inte som personlighet.

Stamina

Varför ska folk vara så jävla tråkiga? Jag hittar någon rolig pärla och så visar det sig alltid att de är riktiga tråkisar. Tar roligheterna bara plötsligt slut? Vi munhuggas och allt flyter på. De håller jämna steg. Sen rinner allt bara ner i avloppet. Kom nu inte med skämt om att jag suger musten ur dem.

Bit ihop för fan. Jag vill fäktas.

...Echo

Två timmar kvar tills klockan ringer och jag har inte blundat. Ögonen är torra. Jag skymtar solen. Det kommer bli en lång dag.

Echo...

Det är så tyst i lägenheten. Om ändå någon bara knarrade sig upp och spolade en toalett eller höjde teven lite. Drar mina trasiga naglar över knäna och ryser. Månen gör mig sällskap men han hånler bara hela tiden.

Room service

Tankar om hur brudgummen skulle sätta på bruden i stussen på bröllopsnatten var det enda som höll mig vaken under den trista ceremonin. Hann i och för sig även fantisera om en rätt vild trekant med prästen och brudens far. Kyrkor och syndiga tankar hör helt enkelt ihop.

Hamnade vid barnbordet under middagen. Roade mig med att flörta med min sjuttonåriga bordspojke. Han försökte låta världsvan men nervösiteten lös igenom. Jag tyckte bara att det var rart när hans ljusbruna ögon fastnade i min urringning. Efter tårtan bjöd han upp mig på dans och det var lite mysigt att ha hans varma fuktiga hand vilandes i svanken. Han luktade på mitt hår och jag kände mig också som sjutton för en liten stund. Precis när han äntligen tagit mod till sig att börja föra kom Kostymen och trängde sig emellan. Bordspojken släppte ovilligt min hand och lämnade över mig. "Jag kunde inte bara titta på när du lekte med pojken. Jag var tvungen att rädda honom" viskade Kostymen. Jag nöp honom hårt i sidan och snäste "Du bara förstör!"

Han pressade mig mot sitt bröst och jag kände hur mina kinder hettade. Jag visste att han skulle vara här men inte att jag skulle tycka att det var så trevligt att vara i hans famn igen. Han retades och snurrade mig svimfärdig. När låten var slut ledde han raskt ut mig för att ta lite luft. Den svala brisen kittlade mina knän och Kostymen kittlade mina läppar. Vi gick runt hörnet och hånglade ett bra tag mot en stenmur. Jag kände att Kostymen var styv och knäppte upp hans gylf. Tittar honom i ögonen och börjar runka honom. I ögonvrån ser jag hur Bordspojken lurar i mörket. Hans svartsjuka blick får det att pirra lite extra mellan låren. Jag vänder huvudet mot honom och ler försiktigt. Kostymen är nära nu och bedyrar mina mjuka, skickliga händer. Kostymen spiller sin säd på gruset och Bordspojken stormar iväg. Jag får mitt senare på hotellrummet.

Skratta bäst den som kommer sist.

White wedding

Snart bär det av till det förlorade landet i väst för att närvara vid ett bröllop. Jag ska givetvis bära rött. Pinsamt nog var jag gift i en månad när jag var nitton.

Det kallas gift av en anledning.

Då var man här igen

Mamma mia. Man kan tydligen vara bakis på en onsdag också. Ringde in och skyllde på skallen och alla tyckte synd om mig. Tog en lång härlig dusch och mindes det sköna. Ångan luckrade upp allt groll och vattnet sköljde ner det i avloppet. Kostymen är ett spännande fynd. Han är lite väl sentimental men det kan säkert åtgärdas. Han ger sig nog in i leken ska vi se.

Lika barn leka mest.

Länge leve levern

Ska man festa ska man göra det ordentligt. Jag behövde fira. På fredagen var det vinläppar och lap dance. Dalkullan och jag delade på två flaskor vin och talade om livets stora frågor. Sen bar det av till ett ställe som har ett ovanligt osmakligt namn och där var vi allmänt opassande. Det var roligt. Jag lämnade läppstiftsfläckar på en viss krage.

På lördagen hade jag träningsvärk. Jag var bjuden på finfest så jag var tvungen att ta mig en grogg innan. Jag blir finare så. Alla var propra och trista. Min bordsherre var en och femtio och hade en pipig röst. Hade han varit med i Snövit hade han hetat Viktig-petter-er. Han pratade aktier och bilar medan jag stack mig själv i låret med en gaffel. Min placering var nog en sorts reaktion på att Värdinnans karl på fyllan för några månader sedan föreslagit att de bjöd in mig på en trekant. Något som aldrig skulle ha hänt. Jag funderade dock en stund på att ligga med hennes karl bara som tack för middagen brevid Viktig-petter-er. Jag är väldans hämndlysten.

Som tur var kom jag på andra tankar när Kostymen dök upp. Han var lång och stilig och förvånansvärt smart. Vi var mitt uppe i en hetsig diskussion om politik på balkongen när han plötsligt sänker rösten och viskar att han tror att jag är stygg. Vi kysstes och hans tunga var riktigt ivrig. Han pressade upp mig mot räcket och jag fick lite svindel. När jag känner hur hans händer börjar leta sig in under kjolen får det vara nog. Ja inte nog av honom, nog av finfesten.

Honom fick jag inte nog av förrän imorse när han började vilja hålla i handen.

Mums-fili-babba

Handledaren var fin idag. Fin verkligen. Han hade liksom klätt upp sig. Krispig skjorta och nyputsade skor. Själv såg jag ut som en trasdocka. Trassligt hår och rödblommiga kinder. Jag tror faktiskt att vi flörtade. Vid ett tillfälle rörde han min arm. Det har jag hört är ett tecken på flört. Doktoranden såg och kom genast fram för att avbryta. Herrarna blev oense om något och det vart lite konstig stämning. Professorn gick förbi och la sig i diskussionen. Där satt jag och med två karlar jag har liggat med och en som jag vill liggat med och pratade boot strapping. Det var lite hett. Jag behöver massage.

Giftiga omdömen och tårar

Vin är bra för själen, smått berusande och lagom kultiverat. Jag har en spindel i lägenheten. Det är en sådan där spindel med långa, långa ben. Det kittlas när den klättrar öven min fot. Idag är jag irriterad för att folk inte fattar vem jag är. De fattar verkligen inte. Jag tycker inte att det ska vara så svårt. Onanerade på morgonen. Det hjälpte lite. Det är underbart att unna sig lite onani. Nu sjunger vackra pojkar på teven. De är svettiga och poetiska. De finns låtar som är skrivna om mig. Inte särskilt bra låtar men ändå.

Skata

Sitter och fingrar på halsbandet jag fick av Fransmannen. Det har varit en minst sagt intressant helg. Han ligger och sover i min säng. Han snarkar franskt. Vi älskade större delen av kvällen och sen somnade han sött. Jag har mest lyssnat på musik och försökt komma på hur jag ska göra med halsbandet. Det glittrar fint. Av någon anledning får den mig att tänka på döden. Det är svårt det där med döden. Jag hade gärna varit en av de där som kom till himmelen. Vad roligt man skulle ha, bara äta cream cheese hela dagarna. De som jag känner som har dött har i min skalle bara åkt på semester. Ibland letar jag efter dem på resedagboken.se. Nä nu ska jag sluta tänka på döden. Det var inte speciellt kul.

Idag har jag blåa ögon

I knew a girl with sad blue eyes
but at the feast I lost my psychic prize
I did forget what the tarot maid did say
I burn today
I burn today

Our house was filled with many birds
she said to me I can understand their words
the land will shake so run away
I burn today
I burn today

Yesterday I will burn
for the times I did not learn

She said have fun its time has come
hold my heart strings and have yourself a strum
no nevermore this song will we play
I burn today
I burn today

And as I drank in old Pari
she laid her cards just to see what she would see
down by the water you'll find your happy days
I burn today
I burn today

Yesterday I will burn
for the times I did not learn

I ran so fast into the North no snow on me
and so you said thenceforth I let snow fall
on frozen yesterday
I burn today
I burn today

And if my head is hanging down
I feel her arms and her legs are all around
And we make love beside the waterway
I burn today
I burn today

Yesterday
I will burn
for the times
I did not learn

Behold the rose of Jericho
How many lives I really do not know
though with the rain I know it will return
Today I burn
Today I burn"

Bloody fingers, bloody hell

Skrev tills fingrarna började blöda. Det var en stund där jag var sjukt imponerad av vilket geni jag är men sen insåg jag att jag skrivit de senaste fem meningarna med caps lock. Professorn ringde. Han var charmig och ville komma förbi. Jag sa att jag saknade honom. Nu vet jag inte riktigt om det är sant eller inte. Det var sant när jag sa det i alla fall. Det är väl det som räknas.

Fransmannen är alltså på ingående. Han lär ta in på hotell. Här kan han inte bo. Papper och underkläder överallt.

Lester på msn: Jag drömde att du var gravid med mitt barn. Vad ska jag göra för att du ska bli min?

Msn är djävulens påfund.

Kadonk

Mitt liv är inte roligt just nu och jag lider. Jag fattade aldrig det där med att man måste ha tråkigt ibland för att ha kul sen. Misär och måsten. Säger en endaste människa till att det kommer ordna sig hoppar jag... upp och ner. Först tänkte jag skriva ut genom fönstret men jag ska spara på mina dramatiska utspel. De behövs säkert mot slutet av veckan. Fransmannen kommer nämligen på besök. Merde!

Jag ska köpa en upphottad moped och tävla mot grannfjortisarna. Preja in dem i buskagen och skratta åt deras blodiga trynen. Det skulle nog vara lugnande. Lugnande men långt ifrån tillräckligt tillfredställande.

Jag har kommit på mig själv med att dagdrömma om en prins ridandes på en vit springare och det äcklar mig. Det är ett mysterium varför jag plötsligt behöver se mig själv som nödställd. Satans hormoner driver mig till vansinne.

Needy girl

Känns som att det bara är jag som är vaken. Så kan det väl ändå inte vara? Hatar att det är så många regler kring tid. Det får inte vara för sent eller för tidigt. Att ringa någon nu skulle få en att verka skum. Jag är inte skum. Jag är bara sällskapssjuk.

Min arma skalle, min arma själ

Ja då är det söndag så det är väl dags att skriva om hur bakfull man är. Jag trodde verkligen jag skulle klara att vara hemma en hel helg. Det gick nästan. Sen ringde Dalkullan och propsade på vin på balkongen. Tre glas senare var man fin i håret och klackad och klar. Dalkullan tjatade om ännu en musiker. Den här har tydligen kajal. Vi dansade ut i natten och hamnade mitt i något som kändes som ett studentspex. Jag hatar studentspex.

Bartendern flörtade genom att vara extra generös med spriten, vilket gick hem. Jag hade sett honom förr och säkert också pratat med honom förr. Mindes bara inte. Han sa något halvkreativt om mina ögon och jag sög förföriskt på drinkens tillhörande sugrör. Där satt jag på barstolen och tyckte att jag var hetast i hela världen. Vad jag måste sett korkad ut. Men tydligen så gillar Bartendern korkade brudar för han bjöd med oss på efterfest. När vi kom fram till hans lägenhet var det redan en massa liv i luckan. Hans inneboende, en hårdrockare a la Tommy Lee, hade redan en egen efterfest. Dalkullan sätter sig direkt i soffan och gnider sig mot Poppojkarna. Bartendern tar med mig ut i köket och häller upp lite Rebel Yell som han hade köpt på någon resa till staterna. Det brände lite i halsen och jag blev nostalgisk.

Social Distortion spelades och Bartendern säger att han alltid brukar tänka på mig när han hör "She's a Knockout". Han säger också att han sett mig många gånger med olika män där i baren och att han inte hade vågat hoppas på att jag någonsin skulle vara i hans kök; allt av vilket är kvalificerat skitsnack men jag bryr mig inte. Nu var jag nostalgisk och smickrad.

Han började fingra på mitt halsmycke. Sen tittade han mig i ögonen. Jag blundade och han kysste mig. Att som full kyssa någon som är nykter känns alltid lite oklart. Äh, något säger mig att han är van.

Ett senare tillfälle

"Pling plong" hör jag någonstans långt borta. Kom i säng vid sex och det känns som jag bara hunnit blunda i någon sekund. Dåsig är jag. Dåsig och mycket förvirrad. I vanliga fall skulle jag aldrig ha öppnat dörren men jag liksom bara flöt fram som i trans. Ögonen känns torra och läpparna spruckna. Håret står åt alla håll. Jag kastar upp dörren och där står James Dean. Den överraskningen väcker mig tillräckligt ur transen att jag känner efter om jag har kläder på mig. Jadå, den vita t-shirten från igår är på. Känner lite till, japp trosorna med.

Han ler och ser jävligt road ut. "Nu vart du överraskad va?" säger han och flinar vidare. Jag ler inte utan försöker stänga igen dörren. Han ställer sig i vägen och drar upp den igen. "Du sa igår att vid kunde ses vid ett senare tillfälle. Imorse kom jag på att det här var ett senare tillfälle" förklarar han. Jag suckar och muttrar några svordomar och traskar tillbaka mot sovrummet, hoppar i säng och drar täcket över huvudet. Jag hör hur han tar av sig jackan och skorna ute i hallen. Jag hör sen hur han stökar runt i köket. Jag hatar när andra stökar runt i köket. Skafferiet är ordnat efter ett nogrannt system. Efter en stund känner jag doften av mitt kaffe från St. Helena. Lite ironiskt att han valde Napoleons favorit. Ber en stilla bön att han inte gjort kaffet för svagt.

Han kommer in och sätter sig på sängkanten och drar av mig täcket. Jag vänder mig på mage i protest mot det starka solljuset. Han ställer ner kaffet på sängbordet och börjar smeka mig över ryggen. Jag blundar. Hans händer glider in under t-shirten och jag känner hur min sömndruckna kropp svarar på behandlingen. Allt är som i en sådan där dröm när man är med i handlingen fast samtidigt tittar på. Jag orkar inte protestera när han drar av mig trosorna. Han sätter sig mellan mina ben och kysser baksidan av mina lår. Hans händer glider längst med hela kroppen. Han lyfter upp mina höfter och positionerar mig med knäna i madrassen, rumpan i vädret. Min ena arm hänger slappt över kanten av sängen. Han börjar slicka mig bakifrån. Sakta men säkert vaknar mina nedre regioner till liv. Huvudet är dock fortfarande dåsigt.

Han tungkysser mitt kön passionerat. Jag hör hur han smaskar. Han håller på i precis sju minuter. Jag stirrar nämligen hela tiden på klockradion. Vid den åttonde minuten känner jag att han börjar ta fingrarna till hjälp. Han mumlar något och jag vänder mig sakta om och ser att han har kuken i handen. Ollonet är en ilsken nyans av rosa. Hans ögon är lika dimmiga som mina; hans läppar glansiga.

Jag hade glömt bort hur skönt det var med morgonsex. Synd bara att kaffet hann bli kallt. Nu ska jag städa skafferiet.

Fika och eventuellt lite till vid ett senare tillfälle

Idag var jag och fikade med James Dean. Han ringde ut ur det blå och frågade hur det gick med hans kavaj. Jag sa att den blivit dammig. Han lockade med en biltur och macchiato och jag nappade. Allt för att slippa tänka på den arga Professorn, den griniga Doktoranden och den förvirrande Martinimannen. Jag har ju redan konstaterat att James Dean inte är min stil.

Idag visade det sig att även jag kan ha fel. Jävligt fel.

Krokbok

Smutsiga tankar inspirerade till ett bad igår. Gillar inte att bada egentligen. Det tar för lång tid och vattnet blir kallt alldeles för snabbt. Men vid vissa tillfällen händer något magiskt; duschmunstycket förvandlades till en ivrig tunga.

Ibland är man oförsiktig. Visar mer än vad man borde. Säger mer än man hade tänkt. Har funderat på det där; varför man släpper garden när man inte ska men glömmer bort den när man behöver den som allra mest. Har inte kommit fram till något annat än att man förmodligen är puckad.

Om en liten stund blir jag upphämtad. Det ska nog bli trevligt. Kanske.

Wordlessly watching
He waits by the window
And wonders
At the empty place inside
Heartlessly helping himself to her bad dreams
He worries
Did he hear a good-bye?

Stress, press och virtuella möten

Nu gäller det att ta hand om det som borde ha tagits hand om hela sommaren. Två veckor på mig att färdigställa resultaten och förbereda för min stora presentation. Sen blir det konferens och upp till bevis, de vill veta om jag förtjänar mitt pris.

Var förbi labbet och sprang på Doktoranden. Han hade varit en flitig arbetsmyra. Han frågade varför jag inte svarat på hans sms. Jag skämdes. Det är hemskt när folk inte svarar på sms. Jag är alltså numera delaktig i hemskheter. Jag bad om ursäkt och menade det. Han förlät mig och gav mig ett ultimatum. Vi får ser hur det går med det. Vi promenerade en bit. Han var lite snyggare, lite ledigare och lite bättre på att kyssas. Sommaren hade varit god mot honom. Godare än vad jag har varit.

Tydligen så har jag besökt drömmar. Det tycker jag om. Det var en sockersöt dröm. Får se om det blir snaskigare och mindre politiskt korrekt i framtiden. Jag ger det några drömmar till så är jag nog allt sans culotte.

Lördagskväll

Har just tagit ut kanelbullarna ur ugnen. De ser rätt goda ut. Det är härligt att spendera en lördagskväll bakandes. Var otroligt bakfull idag. Drack lite för mycket rödvin på middagen igår. Tar aldrig en alvedon eftersom jag mår som jag förtjänar. Har bara lunkat runt i tofflorna hela dagen. Professorn ringde. Han var frustrerad. Lite arg nästan. Han om någon har inte rätt att vara putt. Han har sitt.

Jag behöver lite nya vänner. Smarta, roliga, intressanta vänner som kan distrahera mig. Behöver tänka på annat. Doktoranden hade säkert varit en bra vän. Typiskt att jag legat med honom redan.

Gud vad jag är slampig. Jag gillar det.

Gröna luckor äro redan slutna,
låsen stängda, reglar skjutna,
frun går själv och släcker sista ljuset,
snart i drömmar sover hela huset.

Han kom, han gick, jag förlorade

Martinimannen sa inget när jag öppnade dörren. Han stod ett tag i dörröppningen och lät ögonen svepa över mig. Jag bugade och drog sedan in honom i slipsen. Han ställde ner vinflaskan han hade med sig på hallbyrån och följde efter mig in i sovrummet. Han omfamnade mig och vi kysstes. Han var ivrig. Jag var retsam.

Han sa att jag luktade gott. Jag försökte förklara att jag doftar, inte luktar. Han skrattade och kysste mig på halsen. Jag kände att han var hård och drog ner hans gylf. Han drog i skärpet till kimonon, svepte den och sidan och la händerna på mina höftben. Han tittade beundrande på mina nakna bröst. Jag vände på mig och retades mera. Jag lutade mig framåt och vilade händerna mot mitt sminkbord. Jag kunde se honom i spegeln. Hans mun var röd från mitt läppstift. Det såg roligt ut. Han drog sidentyget åt sidan och jag svankade lite extra. Han knäppte upp sina byxor och tog fram kuken. Han smekte mig över rumpan tills jag spann. Han lät ett finger glida in i min springa samtidigt som han runkande. Jag såg hur han tittade på när han trängde in. Han stötte in och ut rytmiskt. Det antika bordet knarrade. Han stönade och tittade upp. Våra ögon möttes i spegeln och knullandet blev intensivare. Min burk la Mer åkte ner i golvet. Det var så skönt att jag var ledsen när han skulle åka hem.

Note to self

Worker bees can leave.
Even drones can fly away.
The queen is their slave.

Baka mo ichi-gei

Sitter i min nya kimono och väntar på Martinimannen. Pinnar i håret och en rödmålad mun. Håller mig till temat och duttar lite Opium bakom varje öra. Jag tror att jag kommit fram till att Martinimannen inte är riktigt klok.

Om jag ändå hade ett par geta.

Exactimundo

Byssan lull, koka kittelen full,
där kommer tre vandringsmän på vägen,
byssan lull, koka kittelen full,
där kommer tre vandringsmän på vägen.
Den ene, ack så halt,
den andre, o, så blind,
den tredje han säger alls ingenting.

Talför

Det var otroligt skönt men även sorgligt på något vis. Äntligen fick vi gnugga oss mot varandra efter allt tissande och trasslande men nu vet jag inte om jag vill göra om det.

Martinimannen var precis lika bra som jag inbillat mig. Han är en av de få som kan det här med att balansera hårdhet och mjukhet. I alla fall när det kommer till sex. Sen att han gillar att prata lite snusk samtidigt gillar jag definitivt. Han beskriver vad han vill göra och hur allting känns med en kåtröst som är underhållande. När han uppmanade "Sug, sug, åh suuug..." fnissade jag åt klangen. Efter jag sugit honom tokhård satte jag mig grensle över honom. En ställning jag brukar vara sparsam med. Han kupade mina bröst och såg väldans lycklig ut. Lite väl lycklig kanske.

Han hade köpt en vacker kimono åt mig men jag vet inte om den kan tävla med Fransmannens morgonrock. Vi får se.

Är fortfarande besviken på ord som sas. Vissa tar jag helt enkelt på alldeles för stort allvar. När lär man sig att släppa?

Känner du dig träffad?

The only people for me are the mad ones, the ones who are mad to live, mad to talk, mad to be saved, desirous of everything at the same time, the ones who never yawn or say a commonplace thing, but burn, burn, burn like fabulous yellow roman candles exploding like spiders across the stars...

-Jack Kerouac, On the Road

Konnichiwa

Har försökt vila upp mig efter min semester men det har gått sådär. Har känt mig rätt svag. I det tillståndet, med rastlösa ben och ett blödande hjärta, var det lätt hänt att ett telefonsamtal gick överstyr. Martinimannen ringde och hade en hel del att säga. Vi har varken hörts eller setts på ett tag eftersom han befinner sig i Tokyo. Hans röst var lugnande och orden som sas upphetsande. En ganska trevlig kombination. Det var lättare att prata med honom när man visste att han var 8201 km bort. Han hade fått idén att ringa mig efter en jordbävning. Det tyckte jag var rätt smickrande. Det slutade i explicita beskrivningar av sexrelaterade övningar. Han hade faktiskt ett par rätt kreativa förslag.

Jag kom i telefonen, han kommer på fredag.

Tacksi

Jag vaknade med Fransmannens tunga i min navel. Han slickade upp mig i brygga innan han stack iväg för att göra affärer. Groggy efter hans behandling hade jag lite svårt att se vad klockan var när han gick. Efter mycket kisande kom jag fram till att det var alldeles för tidigt för mig att möta dagens ljus så jag somnade om. Jag drömde röriga drömmar om bin och vaknade upp lite kallsvettig. Jag tog mig ett bad och försökte få surret ur mitt huvud.

Plötsligt så ringer telefonen. Jag halkar ur karet och får tag i luren. "Good afternoon, this is the front desk calling" säger en kvittrande röst. "One moment, I am dripping" lyckas jag klämma ur mig medan jag försöker att linda en handduk runt mig."I just wanted to let you know that your driver has arrived" kvittrar rösten vidare. "Cool" säger jag och slänger på.

Jag drar snabbt på mig kläderna och hoppas att det är samma chaufför som igår. Jag småspringer nedför korridoren och trycker på hissknappen multipla gånger. Jag nästan rusar ut genom entrén.

Där står han, lika stilig som igår, Chauffören.

Han ler brett och frågar "Where is the fire madam-moj-sell?" Han öppnar galant dörren åt mig. Jag inser att jag haft lite väl bråttom ner och försöker återfå fattningen, fattningen som jag av någon anledning tappat helt. Han undrar om det är bråttom till någon rea. Jag förklarar att det enda jag inte ville missa var att ta en titt på det surrealistiska på V&A. Duchamp gillas och jag var länge besatt av Shiparelli. Jag gick runt i timmar.

När jag kom ut var jag i lite av en surrealistisk dimma. Det var en skön känsla. Chauffören hade parkerat och satt och käkade en macka i väntan på mitt samtal. Det behövdes dock inget samtal eftersom jag kände igen bilen och hade memorerat bilnumret. Han satte nästan mackan i halsen när jag slängde upp dörren på passagerarsidan och hoppade in i fram brevid honom. Han torkade bort lite senap från sin överläpp och rättade till hatten.

Chauffören meddelade att Fransmannen hälsade att han skulle vara sen eftersom mötet inte gick som planerat. Besviken var jag. Jag hade faktiskt tänkt prata ut lite med Fransmannen. Eller det hade jag inte alls, men nu kunde jag inte ens tänka på det.

Det enda som kunde hjälpa var en hederlig puböl kom jag snabbt fram till och bad Chauffören att köra mig till en pub. Inte någon jävla prålig pub heller. Jag ville till en riktig gubbpub, gärna utanför stan. Chauffören var dock tveksam till att åka iväg med mig alltför långt. Han charmade mig till att stanna i stan och jag tjatade honom till att sitta med mig när jag drack. Han verkade känna varenda en på The Lamb. Han presenterade mig som "Madam-moj-sell" och jag gillade det. Han berättade om sina fem bröder. En var tydligen Rugbystjärna. En annan hade flyttat till USA. Hans ögon glittrade när han berättade om dem.

Jag blev bara fullare och fullare. Jag trodde att jag dolde det väl men Chauffören tog direkt ett stadigt tag under min arm när vi skulle gå mot bilen igen. Han satte mig i fram så att jag kunde åka brevid honom. Jag knyckte hans hatt och satte på mig den. Den åkte ner över mina ögon. Han drog upp den och sa att den passade fint. Han skrattade åt mig när jag hickandes berättade att jag inte ens har körkort.

När jag såg att vi var framme vid hotellet kändes det faktiskt sorgligt att behöva lämna min nyfunna vän. Han sa åt mig att ta hand om mig och lovade att han skulle låta mig åka gratis i hans hackney-cab.

När jag kom upp på rummet var jag riktigt förvånad när jag möttes av en något irriterad Fransman. Han hade väntat i timmar på min hemkomst. Han undrade varför jag inte svarat på hans samtal. Självklart kunde jag inte berätta att det var Chauffören som sagt att han skulle vara sen, ville inte att han skulle förlora jobbet. Jag förklarade att jag hade stängt av mobilen på V&A och sen glömt att sätta på den igen, vilket var helt sant. Han påpekade direkt att detta inte förklarade varför Chauffören inte heller svarat. Jag hittade på någonting om att Chaufförens telefon var trasig och la mina armar om Fransmannens hals. Han tittade snett på mig och svor.

Vill tacka den kära Chauffören för allt hett sex. Ingen älskar intensivare än en svartsjuk Fransman.

Drama mama

Resan var kort och söt. Idag är jag trötter. Svårt att skylla på jet lag när man bara rest i någon timme. Fransmannen skickade som vanligt en bil för att hämta upp mig på flygplatsen. Aldrig att han skulle komma möta mig. Det gjorde inte så mycket just den här gången eftersom chauffören var stilig och pratglad. Han berättade att han bara jobbade extra som privatchaufför under tiden som han pluggade inför "The Knowledge". Han hade redan kuggats nio gånger men han försäkrade mig om det inte var så farligt eftersom det i snitt tog ett dussin försök innan man klarade provet.

Jag berättade att jag hade rest hit för att träffa en älskare. "The frog?" frågade han. "Oui, oui" svarade jag och gjorde några grodläten. Han skrockade högt. Han öppnade dörren åt mig och gav min väska till portiern. Innan han lämnade mig fångade han upp min hand, gav den en kyss och sa "It was a pleasure madam-moj-sell".

Väl uppe på rummet överröste Fransmannen mig med kindpussar. Hans skäggstubb raspade. Han snurrade mig några varv och fångade upp mig i famnen. Efter några heta kyssar anmärkte han på min martiniandedräkt och jag fick påminna honom om hur rädd jag är för att flyga. Han hällde upp lite skumpa åt oss och jag började per automatik klä av mig. Han rynkade på näsan åt mina bomullstrosor och undrade vad som hade hänt med all lingerie han hade köpt åt mig. "Köpt åt dig menar du väl?" sa jag och lät trosorna falla till golvet. Han jagade mig runt i rummet och hotade med smisk. Hälften av drickat skvalpade ur glaset och ner på mattan. Jag slängde mig skrattandes på sängen och gav upp.

Han ställde ner glasen på sängbordet och lirkade av mig behån. Han mumlade snuskiga ord på franska i mitt öra och smekte mina bröst. Jag sträckte mig efter ett av de halvtomma glasen och hällde i mig de sista dropparna samtidigt som hans mun hittade min bröstvårta. Han sög ömt först och började sedan slicka allt ivrigare. Han tittade på mig med vilda ögon. Känslan av min styva bröstvårta emot hans tunga hade väckt något i honom. Han tog glaset ifrån mig och kastade det mot väggen. Jag var inte sen att haka på hans dramatik. Jag tog tag i hans axlar och drog honom ner över mig. Jag hade längtat efter hans tyngd. Han knäppte upp kostymbyxorna och särade på mina lår. Jag tog tag i slagen på hans kavaj och blundade hårt när han trängde in. Vi morrade och snäste åt varandra och varje gång han bottnade skrek jag till. Våra kroppar slog så häftigt emot varandra i vår iver att bli ett att vi båda fick blåmärken på höftbenen. Han gurglade ur sig sin orgasm en kort sekund efter att jag darrat ur mig min. Han pussade mina ögonlock.

Han hade möten nästa dag men lovade att jag skulle få ha Chauffören.

Packad och klar

Resväskan står och väntar i dörren. Det bär strax av till en mindre stad. Jag lämnar Fransmannens morgonrock och mitt vett.

Med mig har jag dåliga intentioner.

Är det så?

“If you've got them by the balls their hearts and minds will follow.”

John Wayne

Sommarklänningen är kort

Var sjukt trött på stan så det är klart att jag tackade ja när Retep frågade om jag ville följa med till hans sommarhus. Han lockade med att det fanns en sjö i närheten.

Jag har alltid tyckt att det är sexigt när män kör bil. Det är något visst med att se profilen och den halvkoncentrerade minen med läpparna lätt isär. Underbart att titta på hur händerna greppar ratten, hur musklerna i underarmen rör sig lite och hur deras blick med jämna mellanrum riktas mot backspegeln. Jag hade valt att ha en kort, luftig sommarklänning på mig på utflykten. Det blåste kallt från luftkonditioneringen ner på låren. När Retep la sin varma hand mot min nakna hud var konstrasten stor. Han tittade på mig och log brett. Jag log tillbaka och tittade sen ut genom fönstret på det vackra landskapet. Under färden berättade han om sitt jobb, sin familj och sina drömmar om framtiden. Jag lyssnade inte alltför noga, jag var distraherad av tyngden av den brännande handen på låret.

Huset låg mitt i skogen. Det var gulligt, gult med vita knutar. Vi fikade på altanen. Han hade snickrat den själv. Det var en rejäl altan. Han är en rejäl man den där Retep. Efter fikat gick vi den smala skogsstigen mot sjön. Jag traskade på först och stannade lite då och då för att plocka blommor. Behövde något att pigga upp hemmet med. "Mmm... jag gillar verkligen utsikten härifrån, du får sluta böja dig ner sådär om du tror att vi ska ta oss till sjön" sa Retep efter en liten stund. Efter de orden kunde jag såklart inte låta bli att böja mig ner sakta, sakta och vicka fnissandes på rumpan. Retep tog blixtsnabbt ett hårt grepp om mina höfter. Jag hoppade till, överraskad av hans snabba rörelse och tappade mina blommor på stigen. Han tröck sig hårt mot mig. Jag rätade sakta på ryggen igen och stod med kroppen pressad mot honom. Han svepte mitt hår åt sidan och kysste ömt min nacke. Hans händer letade sig ivrigt in under klänningen och förbi trosorna.

Jag var ändå inte så badsugen.

Spännande och choklad

Jag gillar folk som kommunicerar väl. Om inte väl så gillar jag även dem som kommunicerar mycket. Kommunikation är sexigt. Tystnad är inte lika sexigt.

Du som äntligen löste gåtan som funnits mellan raderna vill jag gratulera. Hör av dig igen. Jag är imponerad.


5,14,8,8,6,3,3,14,-3,14,-5,-5,-4,-1,10,3,14

Ta med mig bort

Professorn vill att vi åker till hans stuga vid kusten så att vi kan ägna oss åt snusk. Han ringde och berättade hur han ville ligga i hammocken och nästla ner huvudet mellan mina bröst. En liten tripp kan vara lösningen på mina problem, eller i alla fall ett plåster på stoltheten. Lite stock har aldrig skadat i sådana här lägen. Han har dessutom en båt. Jag gillar båtar.

Det skulle också ge mig ett tillfälle att visa upp alla nya underklädesset jag fått av Fransmannen. Tror att han lyckades köpa hela Agent Provocateur den här gången. Jag älskar vackra underkläder och Professorn gillar när jag visar upp mig för honom. Får kanske ta en bild eller två och skicka till honom så att han håller sig lugn.

I am Donne

Yet dearly I love you, and would be loved fain,
But am betroth'd unto your enemy ;
Divorce me, untie, or break that knot again,
Take me to you, imprison me, for I,
Except you enthrall me, never shall be free,
Nor ever chaste, except you ravish me.

Kåtastrof

Begäret väcks direkt. Man vill föra ett vanligt samtal om dittan och dattan men det slutar med att man smeker klittan och tänker attan. Han retas fast jag tigger och det är plågsamt skönt. Hemliga Du kommer aldrig vara en i mängden. Men jag kommer alltid vara för rädd.

Kommunikation av den femte graden

Tog en öl i solen med Rolig i torsdags. Han är smart den där Rolig, riktigt smart eller riktigt lömsk beroende på hur man ser det. Han bjöd på öl och lyssnade på mina bekymmer. Bekymmer som kanske inte är så stora i det stora men som får mig att känna mig liten. Han lyssnade och nickade och förstod. Sen tog han min hand och ledde mig till sin säng. Den var ovanligt mjuk hans säng. Kuddarna var extra fluffiga. Vi klädde av oss, låg där nakna och jag var glad att han var Rolig.

På fredag träffade jag Handledaren ute på krogen. Han var rätt full tror jag för han la handen på min när han berättade om en spännande upptäckt de gjort. Jag fascinerades av hur hans hand dolde min. När han såg att jag tittade förundrat på den stora handen så tog han dock raskt bort den. Det var tur för jag var rätt full jag med och hade han haft kvar den en minut till hade jag nog bjudit ut mig. Det hade varit mer än pinsamt.

Bekräftelsebehovet är utom all kontroll just nu. Tragiskt men sant. På lördagen träffade jag en man som sa att jag var vacker och för det fick han en kyss. Är man så svag borde man stanna inomhus.


Meljandet fortsätter och det är svårt att fatta att han kan skriva så snuskigt vackert. Det är så skönt att det bara är ord med honom. För "sticks and stones might break my bones, but words will never hurt me".

Buttterfitta

När man tror att man har hittat något värdefullt som sen visar sig vara värdelöst är det svårt att inte bli bitter.

Pen mightier than the sword

Mina läppar mötte hans och jag transporterades fem år tillbaka i tiden. Vi var väldigt unga och älskare och han smakar precis som då. Nu kan jag nästan inte möta hans blick eftersom han ser så smärtsamt förväntansfull ut. I det ögonblicket blev jag den han ville att jag skulle vara, oskuldsfull och djävulskt kåt på samma gång. Han kommer därför alltid förbli Då men inget säger att jag inte får sätta på honom från och till.

Fick nyligen något som måste vara det mest upphetsande mejlet som skrivits. Scenerna som målades upp dansar i min annars tomma skalle. Hans ord är bättre än sex. De har redan fått mig att komma så många gånger att jag tappat räkningen. Jag svarade, han svarade, jag svarade, han svarade...

Han inspirerar mig.

Abstinens

Nu lider jag av abstinens. Det är inte kul. Abstinensen tillsammans med vansinnesvärmen har förvandlat mig till ett frustande våp. Jag kom på mig själv med att luta mig över disken och ge den 16-åriga sommarjobbaren på kiosken en glimt av mina bröst. Ej godkänt. Dessutom tar jag på Folk hela tiden. Låter handen vila på hans axel eller klappar honom på ryggen. Folk börjar nog undra.

Jag sitter vid skrivbordet, lindar mitt hår runt ett finger och tuggar tuggummi. "En smackade slampa är en vacker syn" hör jag en röst säga.

Professorn ler mot mig och drar in mig på hans kontor. Det är svalt inne på hans rum. Törstig som få häller jag i mig ett glas vatten. Klantig som få råkar jag spilla lite på kjolen. Några droppar rinner nedför hakan. Kåt som få är Professorn strax där och ska slicka upp. Det märks att även han påverkats av vansinnesvärmen. Hans ögon är glansiga. Han drar och sliter. Jag trycker ner honom i kontorsstolen. Han knäpper upp och släpper fram ett praktstånd. Jag vänder mig om och hasar upp min kjol. Det är för varmt för trosor. Han låter några ivriga fingrar massera slidöppningen bakifrån men jag är redan våt. Vaknade våt. Drömde om abstinensen. Jag sänker mig över honom och försöker knulla bort min frustration. Stolens knarrande gör mig lugn.

Vansinnesvärme

Den här värmen får verkligen lusten att sjuda. Känns som att underläppen konstant är svullen i väntan på att bli nafsad. Låg hemma och kände mig ensam och allmänt misslyckad igår. Sen ringde Retep och bjöd ut mig på middag. Det var ett tag sen vi sågs. Han har varit utomlands och byggt skolor åt fattiga tror jag. Det kändes lite kontinentalt att sitta ute och äta middag klockan halv elva. Efter ett par svalkande öl la han handen på mitt knä. Sen tittade han konstigt på mig och kallade mig en förbannelse. Han sa att han hade tänkt på mig medans han varit borta, att han legat i sitt tält och runkat och tänkt på min stjärt. Jag tog några klunkar modell större efter det erkännandet. Trodde att den kalla drycken skulle hjälpa men den gjorde mig bara snurrig.

Chocolat

Idag satt jag brevid Handledaren vid en föreläsning. Jag kom först och sedan satt han sig brevid mig. Det var nog mest för att fylla på raden eftersom det var ganska fullt. I nästan två timmar satt jag alltså och andades in molekyler som kan ha passerat förbi hans fylliga läppar, vilat på hans tunga och varit i hans lungor. Vad bisarrt egentligen. Jag lät bli att snegla åt sidan för jag visste att det bara skulle framkalla upphetsande tankar. Istället antecknade jag febrilt. Ryssar som pratar ryska är fint men ryssar som pratar knagglig engelska är musik i mina öron.

Plötsligt lutar sig Handledaren mot mig och frågar vad det är som luktar choklad. Jag förklarar att det är min hudkräm. Han verkade besväras av mitt svar. Jag blev orolig, fick för mig att han var allergisk mot choklad och kände mig skitdum. Han kan dock inte vara allergisk mot choklad för senare på dagen såg jag hur han glupskt mumsade i sig en hel chokladkaka.

Jag går och väntar på det perfekta tillfället för att göra något spännande som skrämmer mig. Jag vill bara kasta mig ut och göra det men jag vill samtidigt vänta tills allt är precis som jag tänkt mig.

Man intalar sig själv på något vis att planeterna måste till sina rätta platser först. Sen börjar man tänka på Pluto och huruvida den behöver vara på "rätt" plats eftersom den officiellt inte är en planet längre. Men om inte Pluto är en planet vad är den då? Vem har rätt att bestämma planetstatus? Är det verkligen schysst att degradera Pluto? Var Pluto en planet när vi kallade den en planet eller var den inte det då heller? Hur mår Pluto nu?

Så kan frågorna vandra och till slut är det för sent att göra det man vill men inte vågar. Sådant där handlar väl egentligen om att man är feg men man lär sig faktiskt en hel del (om annat än sig själv).

Välkommen tillbaka

Mina kära sömnproblem har återvänt. Allt är som en dröm igen. Efter några dagar utan speciellt många sovtimmar var jag så dåsig att jag nickade till framför datorn i labbet idag. Doktoranden kom med kaffe efter kaffe men det hjälpte inte.

Handledaren var grinig. Han kom och satt sig brevid mig och pekade på skärmen medan han gav mig en uppläxning om vikten av att sifferkombinationerna blir rätt. Jag vet mycket väl hur viktigt det är att siffrorna blir rätt.

Han sa mitt namn i samband med utskällningen. Det gav mig rysningar. Han luktade sådär sött igen. Jag funderade på hur hans underarm skulle smaka ifall jag slickade på den. Jag såg framför mig hans förvåning om jag bara hade lutat mig fram och låtit tungan blöta hans hud.

"Det är viktigt att du koncentrerar dig och låter bli att slicka på min arm" tyckte jag mig höra honom säga.

Det sa han nog inte.

Ångest, vad är det?

När jag tagit en tur på besvikelsekarusellen med Lester brukar jag fira med att vara allmänt självdestruktiv. Igår träffade jag en kille som passade perfekt för ett sådant tillfälle. Han var lång, fåordig och sa sig vara rockstjärna. Jag beundrade hans polisonger och han erbjöd mig en klunk J.B. ur en plunta. Spriten brände min hals och vi dansade en fyllevals.

Idag är jag lättskrämd och matt. Kroppen är känslig och har ett sug. Jag vill bli slickad under tiden som jag låtsasdiskar. Det kan inte vara normalt.

Cum si, cum sa

Jag kände en kille en gång som hade tatuerat in "Young, dumb and full of cum!" på armen. Jag tyckte det var riktigt coolt på den tiden. Nu vet jag inte vad jag tycker. Bestämde mig för att lämna sällskapet tidigt ikväll. Det var nog tur. Är alldeles för berusad för att umgås. Nu vill jag bara sova bort min sura min och väckas av kärlekskranka sms. Skicka många.

Sup rise deux

Visade sig att jag skulle bli förvånad igen. Mitt i maten, runt åtta, fick jag ett sms från Handledaren. Han har aldrig smsat annat än påminnelser om möten och förseningsrapporter. Nu informerade han mig om att ett jazzband skulle spela på en krog i närheten och skrev "You should definately come, they are quite good". Eftersom han gör mig "quite" kåt var jag där inom en kvart. Han satt ensam i baren och hade tydligen redan druckit ett par öl. Det var konstigt att se honom i en annan miljö. Han såg avslappnad ut.

Mitt hjärta slog hårt. Först trodde jag att det berodde på min cykelhastighet men när bankandet inte avtog insåg jag att jag var nervös. Det var inte så genomtänkt att dyka förbi i mitt besvikna tillstånd. Det var heller inte genomtänkt att dricka alldeles för mycket vin och berätta alldeles för pinsamma historier. Jag svamlade nog en hel del. Han log en hel del.

Det var mycket folk i lokalen. Bandet svängde, det var en härlig stämning och där satt jag med Handledaren och kände mig som en fjortis. Sen var det dags för hans tåg och vi promenerade en bit. Det var inte alls åt mitt håll men jag sa att det var det.

Sup rise

Det var inte konstigt att Lester ställde in kvällens träff, det konstiga var att jag blev förvånad. Varför blir jag alltid förvånad? Än en gång sögs jag in i den onda cirkeln och nu mår jag sådär illa igen.

Han börjar alltid med att skicka ett sms rätt sent på natten. Gärna felstavat och förvirrat. Morgonen efter kommer samtalet där han ber om ursäkt för det förvirrande smset. Han säger att han tänker på mig, tänker på hur han bara kan vara sig själv med mig. Han låtsas lyssna på mina arga ord angående den senaste karusellfärden. Han nickar och håller med, ja han är en idiot, ja det var dumt.

Sen är det synd om honom. Stackars honom som är så dum, som inte kan bete sig. Han svär över hur han förstör för sig själv och hur han aldrig kommer vara lycklig. Han tar gärna upp något tragiskt exempel på hur han varit ensam ute i natten och gjort bort sig.

Sen börjar han försiktigt retas med mig om mina egenheter. Mest för att påminna mig om att det är bara han som känner till vissa av dem.

Sen börjar nostalgifasen där han tar upp väl valda exempel på saker vi har gjort tillsammans. Han tar upp söta detaljer för att bevisa att han minns.

Sen kommer komplimangerna. Jag är den skönaste han haft, den roligaste han vet, den mest omtänksamma som finns blah blah blah...

Och när jag suttit på piedestalen en stund blir min röst lite mjukare. Den tunna luften där uppe gör mig dimmig och oförsiktig. Det är då han säger "Kan vi inte ses?". Redan där har han vunnit. Det är ingen egentlig fråga utan snarare en segergest.

Vi gör upp om när och var och jag längtar.

Sen kommer ursäkterna. De är oftast så otrovärdiga att man inte förstår att han har mage att yttra dem.

Det blir aldrig av när jag längtar. Jag är tydligen inte värd att få träffa honom när jag längtar.

Fånmatt

Professorn kom förbi för att granska det jag hade skrivit. Han sa sig vara mycket imponerad när han knäppte upp min blus. Han lovprisade mina konsonanter och drog ner min gylf. Han hyllade mina vokaler med handen innanför mina trosor. Han kysste ömt min mage och geniförklarade mig. Jag tog inte åt mig det minsta.

Han vart förtjust i mina rödmålade tånaglar och gav mina fötter ovanligt mycket uppmärksamhet. Minns speciellt ett tillfälle där han försiktigt strök sitt ollon mot hålfoten. Det var nog första gången det har hänt. Jag var fortfarande matt från min sjukdom så övningarna var relativt lugna och om man inte visste bättre skulle man kunna tro att de var kärleksfulla. Jag vilade ett par timmar emot hans bringa men lät honom inte sova kvar.

Nu känner jag mig som ett fån. Igen.

Lester Diamond

Det finns en som alltid säger det jag behöver men inte vill höra. Det han säger är precis det som krävs för att få mig tillbaka in i hörnet. Det trånga, varma hörnet där sanningen smakar beskt. Det är slående hur konsekvent han är i sin manipulation. Han lockar alltid tillbaka mig precis när jag står vid branten till att bli av med honom. Det är en fruktansvärt frustrerande situation vill jag lova. Han är som en klåda jag inte får klia och det börjar bli outhärdligt.

Vi ska ses på torsdag och jag längtar.

Att sitta hemma och häcka är ganska trevligt försöker jag intala mig. Har inte gjort mycket mer än badat på hela dagen. Satt på balkongen en stund och såg avundsjukt på medans folk stojade ut i natten. De flesta var överförfriskade och hojtade glatt. Jag vinkade, höjde temuggen och skålade med dårarna.

Jag har inte orken att vara stygg just nu men när jag återfår kraften kommer de stå som spön i backen.

Sjuki

Det är ett intensivt arbete nu. Mycket av vilket utförs med Handledaren. Den sötmuskiga doften av hans rum fyller mig med invecklat snuskiga tankar. Det börjar bli absurt nu. Råkar han säga något som låter det minsta suggestivt känner jag hur blodet rusar och pupillerna utvidgas. Algoritm låter plötsligt kinky. Jag vet att jag förmodligen inbillade mig detta men jag anade en millisekund av sug i hans blick i förrgår. Hans tjocka ögonfransar viftade dock snabbt bort det. Det är den förbannande dialekten som förtrollar mig. När han säger "brilliant" kan jag inte låta bli att vilja känna honom i mig, om det nu skulle vara tungan, fingret eller kuken spelar ingen roll, bara han var i mig.

Jag har varit sjuk, jag-behöver-en-spruta-i-armen-sjuk. Har inte ens kunnat träffa Martinimannen för att styra upp det efterlängtade ligget.

Ringde Läkarkandidaten för att få en diagnos och piller. Jag fick tyvärr varken eller. Drick mycket vatten och knulla med en Läkarkandidat var hans råd. Suck och stön.

Det är någon som jag vill ringa. Tro det eller ej så är jag rätt blyg så det blir väl aldrig av. Giv mig mod.

Det är tråkigt att vara hemma och kurera sig.

Pilsksjukan

Huden är så känslig att även den svagaste lilla vindpust får mig att rysa till. Överallt ser jag falliska former och mejslade käkben. Blev distraherad igår när Handledaren skulle vidareutveckla en formel.

Jag tittade inte på pappret där han pedagogiskt radade upp matematiska satser, istället följde jag hans läppar. Tappade helt bort mig i hur de rytmiskt pressades mot varandra när han pratade. Underläppen var lite sprucken efter en sparringmatch. Tydligen så är han hobbyboxare."Är du med?" frågade han och drog på smilbanden. Jag nickade och försökte desperat återfå koncentrationen. Någon minut senare satt jag med blicken riktad mot hans skrev.


Han hostade till och jag insåg att jag nog var tvungen att avlägsna mig. Jag ursäktade mig raskt och sa att jag behövde pudra näsan. Väl inne på toaletten tittade jag mig i speglen och möttes av en våt blick och rosiga kinder. Jag stänkte lite kallvatten i ansiktet och försökte tänka på övergivna hundvalpar och schlager men det gick inte att slå bort tankarna om hur det skulle kännas om hans distinkta näsa kittlade insidan av mina lår.

"Mår du bra?" frågar han oroligt när jag kommer tillbaka."Jag har nog bara lite feber" ljuger jag och plockar ihop mina böcker.

Kvällen ägnades åt självbehandling men jag är fortfarande inte symptomfri. Får nog söka akut experthjälp om jag vill överleva helgen.

Konstigt

Skrivandet är inte en konst. Konståkning är konst. Fridykning är konst. Att knyta körsbärsstjälkar med tungan är konst.

Fingrarna värker och ögonen rinner. Kåt är man också. Tankar om oralsex dunkar i bakhuvudet. Värmen från datorn i knät i kombination med mina fantasier driver mig allt närmare vansinne.

Jag behöver en man. En saftig en.

Boo

Ibland när jag "träffar" en sådan där riktigt bra människa som jag gillar i stora lass och sen p.g.a olika omständigheter inte "träffar" på ett tag igen, så händer det att jag inbillar mig att personen i fråga var ett hjärnspöke. Sen när jag vid senare tillfälle "springer på" personen i fråga igen hoppar jag oftast till.

Recitativo secco

Vi sprang på varandra i natten. Känslan av hans tunga bränner fortfarande på min hals. Han luktade på mitt hår och smakade på min hud. Hans åtrå var nog bland det starkaste jag känt. Det märktes att han hade längtat efter att få ta på mig, fantiserat om det. Hans läppar utforskade mina som om han redan hade sett det framför sig, gång på gång. Martinimannen var riktigt skakande. Minnet av hans åtråfyllda ögon gör mig våt.

Jag var tvungen att springa vidare då jag var på väg att ta hand om en vän i nöd som hade fått sitt hjärta krossat av ännu en musiker, men jag lovade att ringa inom en snar framtid.

Jag ska definitivt ringa honom nu när han fått en uppgift. Han ska hjälpa mig sprida tankarna om Någon för vinden.

Så kan det gå

Träffade Rika Flickan och hennes parasiter i fredags. Hon tvingade mig att dricka dyra drinkar och dansa på bord. Jag blir som en annan i hennes sällskap. Nu när jag tänker efter så blir jag nog en annan i allas sällskap. Jag tycker lite synd om Rika Flickan och jag har svårt att säga nej till dem jag tycker lite synd om. Jag lyckades smita ifrån sällskapet runt två. När jag kom hem tog jag en skållhet dusch för att skölja bort självföraktet.

Efter duschen var jag fortfarande berusad och la mig i sängen. Plötsligt hör jag en sömndrucken röst säga "Hallå?". Jag öppnar ögonen och inser att jag håller i mobilen. Vem är det jag nu har ringt? undrar jag och tittar på den lilla skärmen. Siffrorna hoppade runt och skallen värkte. "Jag kan höra hur du andas" säger rösten med en nästan retsam ton. Jag fyller lungorna med luft och håller andan. Det är tyst i några sekunder och sen släpper jag ut luften i en enda lång pust. "Hur är det dockan?" säger rösten.

Det är bara Någon som kallar mig dockan. Det är nog lite så han ser mig, som hans lilla porslinsdocka. Jag lägger på och går och spyr.

Någorlundadag

Tabbade mig på labbet idag. Suck och stön.

Hånglade med Professorn på hans kontor i ett försök att trösta mig lite. Det funkade sådär. Han gick ner på mig i hissen. Det funkade sådär. Han knullade mig mot en vägg i en gränd. Det funkade sådär.

Skrivande går också sådär. Nu börjar pressen bli precis lagom för att få mig att skrida till verket.

Nu ska jag sova och drömma rödlätta drömmar.

2 meningar och mycket skönt snack senare...

På min jakt efter distrahering ringde jag tidigare idag visitkortsnumret. Phreak som jag är, slog jag givetvis #31# först. Örat fylldes av en mörk och smekande mansröst som talade om att jag kunde lämna ett meddelande efter pipet. Jag lämnade inget meddelande efter pipet. Jag kände igen rösten på bandet, det var banne mig Martinimannen.

Någonting tuggar fortfarande. Gnager är väl kanske det som är brukligt att säga men det räcker inte som beskrivning, det tuggar verkligen. Inte så att det är obehagligt, snarare olycksbådande. Att man aldrig lär sig. Dumma, dumma mig. Tog ett litet snedsteg in på en sidostig och nu blommar fantasierna igen. Jag kan avslöja att flera är av sexuell natur.

Möte med Professorn och hela gänget tidigt imorgon. Hoppas att han kan lägga band på sig. Hoppas att jag kan lägga band på mig.

Om jag ändå kunde drabbas av malaxofobi.

Morning, has spoken

När man var liten och hade fått en ny leksak kunde man ibland vakna på morgonen och inte minnas vad det var man hade fått men ändå ha en känsla av en stark iver som erinrade om att någonting var annorlunda. Det kunde ibland ta flera minuter innan man kom på vad det nya tillskottet var men den där omisskänneliga ivern att få tag på något pirrade alltid direkt i magen.

I morse vaknade jag med den ivern i magen.

Sanning eller konka

Någonting säger mig att när man är berusad talar man mest sanning. Jag tror att jag är förälskad. Minns bara inte i vem. Förmodligen ser han nog lite ut som en blandning av Luke Wilson och Josh Homme. Tog just en cigg i bara morgonrocken på balkongen och känner att bröstvårtorna fortfarande är styva. Siffrorna som stod på visitkortet dansar runt i skallen. Jag stirrar på mina sju meningar och känner mig rastlös.

Jag hoppas på att Någon saknar mig. Jag vill att Någon minns historierna och släpper alla inskränkta idéer om hur det ska vara. Till min stora besvikelse har dock Någon missat alla brödsmulor.

Ska man behöva skriva en stor skylt? Kasta en sten?

Nej, det blir varken skylt eller sten. Jag gillar inte det uppenbara.

Och jag gillar inte puckos.

Merci (beaucoup)

Fick ett paket från Fransmannen idag. I paketet hittades en limpa Gaulouise (han vet att jag smygröker när jag ska till och skriva), några tidningar (Sophie Marceau är så vacker), en flaska Bollinger Blanc de Noirs Vieilles Vignes Francaises 1997 (något han menar som en påminnelse om att äldre druvor är intensiva), några underbart doftande Savon de Marseille (vi brukar alltid bada ihop) och en ask gudomlig fransk choklad (Debauve & Gallais borde helgonförklaras).

Har fått till ett stycke bestående av sju meningar (tror jag korkar champagnen).

Punka

Retep ringde för att höra om jag överlevt. När jag berättade om min fruktansvärda skada blev han orolig. Jag försäkrade honom om att åtgärder hade tagits för att undvika amputering. Han insisterade på att få undersöka saken närmare men jag orkar inte leka med honom just nu.

Professorn var ovanligt hetsig dagen till ära. Han börjar bli oförsiktig.

Antingen så var jag bakfyllekåt eller så tänder jag på att deklarera, för jag fick ingenting gjort idag och gick hem tidigt för att masturbera.

Regression

Fick en glasskärva i foten. Blodfläcken på mattan ser ut som en flinande äckelgubbe. En stilig läkarkandidat plåstrade om mig och försäkrade mig om att det inte behövde sys. Jag vet i och för sig inte hur mycket jag ska lita på hans omdöme då han senare på kvällen försökte övertyga mig om att jag behövde behandlas med mun-mot-mun metoden om foten skulle läka. "Kyss mig eller amputera" är inte ett hot man trodde man skulle behöva höra.

Annars var kvällen inte så farlig som jag befarat. Det söps i massor, det hånglades på toaletter och någons ilskna pojkvän slog handen genom en ruta men överlag var det relativt gemytligt.

Tiden i solen fick fräknarna att träda fram igen och nu ser jag sådär uppfriskande oskyldig ut. Runt midnatt får jag ett sms från Professorn där han citerar väl valda delar av "To His Coy Mistress".

Skönt med en vecka som börjar på en onsdag. Alla veckor borde börja på en onsdag.

Lugnet innan stormen

Värmen har dragit sig tillbaka och det är olycksbådande kalla vindar som sveper in. Dalkullan, Förr och diverse annat löst folk ska mötas upp och flaskorna står på kylning. Jag vet att det kommer bli hemskt. Det kommer bli ett fylleslag av hedniska mått. Hoppas det att jag känner ångest redan nu innebär att jag inte känner någon ångest sen.

Jag har inte ringt numret på visitkortet ännu. Tyvärr så kan jag det utantill. Mitt förbannade sifferminne är oklanderligt. Den i kombination med min extrema nyfikenhet kommer bli min död.

Vädrets makter

Doktoranden frågade försiktigt om jag ville ta en öl efter jobbet för att fira mitt pris. Svarade prompt att "Jag kan fira vad fan som helst, det är fredag och solen skiner".

Det var den godaste ölen någonsin. Vi skrattade så mycket att de vid bordet brevid blev besvärade. Vi satte oss på en parkbänk på vägen hem och fjortishånglade. Det blev med andra ord lite tafs, lite flås och mycket tunga.

När jag vaknar upp kan jag inte hitta min väska. Tar ett glas vatten och spärrar korten igen. Nerpulat i fickan hittar jag ett visitkort. Det är inte ett sådant där taffligt visitkort som man gör i en automat utan pappret känns tjockt och dyrt. Känner inte igen namnet, yrkesbeskrivningen eller telefonnumret. Åh vad jag gillar mysterier. Att ringa eller inte ringa, det är alltså frågan.

Tack och lov så hittade jag väskan i badkaret sen. Hade jag tappat min Rykiel på riktigt hade jag nog varit tvungen att ta livet av mig.

"Vi" glömmer det

Åh vad jag blir needy när jag är berusad. Skönt att man alltid kan låtsas som att ingenting hänt.

Jag har tydligen tilldelats ett pris och de säger att jag behöver förbereda ett tacktal. Så dåligt av dem att kräva ett tacktal. Jag bad inte om priset, jag vill heller inte tacka för det. Jag fantiserar om att gå upp på podiet stupfull och sluddra fram någonting om att jag sugit av halva publiken.

Det har jag givetvis inte gjort men det är lite så det känns.

Bra folk, inte ligga.

Nu har jag druckit några glas för mycket champagne och delat taxi hem med en transa. Hon hade otroligt vackra ögonfransar. Jag tänkte först åka hem till Flygledaren men tog mitt förnuft till fånga och insåg att jag borde radera hans nummer. I mina försök att radera hans nummer råkade jag radera ungefär hälften av min telefonbok. Det var nog lika bra.

Jag har kommit fram till att jag behöver bra personer att kommunicera med som jag inte samtidigt ligger med. Tror ni det finns hjälp att få för just det problemet? Jag har en tendens att inte respektera de jag sätter på och att skrämma skiten ur de som jag gillar på riktigt. Katastrof. Dramatik.

Sömnlös I Seattle

Kom just att tänka på den där hemska filmen med Tom Hanks. Han skrämmer vettet ur mig. Hans son också. Jag behöver nog gå i terapi. Det behöver väl alla förresten. Om jag var tvungen att gå i terapi så skulle jag självklart göra det i grupp a la Gökboet. Nu tänker jag på Jack Nicholson istället för Tom Hanks och det är betydligt bättre. Mannen som tog min oskuld såg precis ut som en ung Jack Nicholson.

Deadline

Artiklar borde skrivas och tid borde ägnas åt utredning och upphandling men jag vill bara sitta på balkongen där jag kan jag plantera solrosor och kasta vattenballonger på ungjävlar.

Doktoranden påstod att han inte alls var arg och även fast jag vet att han ljög, orkade jag inte lirka fram sanningen. Jag är en dålig människa. Jag vet åtminstone om det, det räknas väl?

"I like too many things and get all confused and hung-up running from one falling star to another till I drop. This is the night, what it does to you. I had nothing to offer anybody except my own confusion."

Tack Jack, tack.

Kalla mig Myrna

Efter jag repat mig från fredagskvällen och lördagsmorgonen träffade jag Retep och vi hade en high-school movie dejt. Mys i biomörker behövde jag. Han är en man jag skulle kunna kära ner mig i och baka chokladtårta till, problemet är att han påminner om någon jag känner. Han hade köpt en bok till mig. Jag hade redan läst den men hade inte hjärta att säga det. Han hade skrivit några rader i den som fick mig att tänka till.

Doktoranden och jag bråkade idag. Eller det var mest han som var arg på mig av någon anledning. Han skrek några otydbara meningar och stormade ut ur labbet. Jag tror jag tar och ringer honom nu och tar reda på vad det är som tynger honom. Tragikomiskt nog så är jag en sådan där person som inte klarar av att någon är arg på mig.

Att älska att hata

Fredagskvällen var ett erotiskt äventyr. Jag går fram till receptionisten och frågar om vägen till 7319. Jag står ett tag och velar utanför rummet. Precis när jag vänder på klacken för att skona min värdighet slungas dörren upp och där står Flygledaren i sin drygaste kostym. "Jag visste att du skulle komma" säger han och flinar. Jag bländas av hans fina vita tänder och jag inser någonstans att jag är förlorad, åtminstone för den här kvällen. Underkastelse kan vara ett skönt sätt att rensa skallen på.

Hans händer börjar ivrigt krafsa över min kropp och han sliter och drar i mina kläder. Hans ökända djävulska leende visar sig när han märker att jag är troslös. "Du är så stygg" flåsar han fram medans han drar upp kjolen och daskar mig retfullt över baken. Jag blir alltid så upphetsad av min inverkan på honom. Det syns i hans ögon att han planerar att göra snuskiga saker med mig.

Vi ramlar ner på sängen och han kysser mig på halsen samtidigt som han lirkar av sig slipsen. Han tittar menade på sänggaveln och sen på min handled. En lek vi lekt många gånger förr. Jag blir såklart nostalgisk och räcker fram handleden. Han tittar mig djupt i ögonen medan han binder mig omsorgsfullt till sängen.

Det är en otrolig känsla av att ha honom i mig igen. Han vet precis hur man driver mig till vansinne och jag hatar honom för det.

Äntligen Fredag

Det är svårt att göra ett val när man har mycket att välja emellan. Ibland när jag inte vet vad jag ska göra hittar jag på små hemliga tävlingar vars utgång får avgöra mitt öde. Min alldeles egna variant av Tärningspelaren. Det är roande. Ikväll skulle det fyndigaste smset belönas med slick och stön. När det vid 21 inte inkommit ett enda kan jag erkänna att jag kollade om telefonen hade slutat fungera. Sju minuter senare vibrerade det till.

21.07 Jag kan inte sluta tänka på din mun. Vad gör du ikväll? Inte speciellt fyndigt men det är klart trevligt att veta att läpparna är påtänkta. Lindar handduken runt håret och smörjer in kroppen. Det doftar kokos.

21.14 Mina vänner tror att du är en fantasifigur om de inte får träffa dig snart. Kan inte vi mötas upp? Uh oh. Han har berättat om mig för sina vänner. Inte få panik nu. Tar ett glas, drar på mig kjolen och knäpper behån. Fortfarande för kallt för att gå barbent så det blir tunna stay ups under.

21.34 Vad du fick mig att stöna min sköna! Lustarna väcktes och snuskiga idéer kläcktes, kuken blev så hård att byxorna nästan spräcktes. Drömmer om dina fylliga bröst, ring så jag får höra din sexiga röst. Den här fick mig att skratta. Han är ingen Blake direkt. Knäpper blusen framför spegeln till toner av Junior Boys.

21.44 Rum 7319, abstinens. Och där avgjordes den tävlingen. Drar av mig trosorna, lägger dem i handväskan och svävar ut genom dörren.

Come what may

Skönt att vara ledig. Har bara strosat runt i lägenheten hela dagen och småpysslat. Hade planerat att ta det lugnt ikväll men så lär det inte bli. Det känns kul att ha flera erbjudanden att välja mellan.

Hotell, karamell

Helgens aktiviteter komplicerade livet ansevärt men nu ska vi inte tänka mer på det. Var på konferens i storstaden i början av veckan och tog in på hotell med Professorn. Vi drack drinkar i baren och kysstes öppet.

Uppe på rummet stryker han med handen över mitt hår och säger att jag gör honom lycklig. Hans beundrande blick gör mig lite ledsen av någon anledning men han märker inte tåren som rinner nedför kinden. Jag var nog mest trött efter den långa dagen.

Professorn tappar upp ett bad och vi klär av oss. Det ångande vattnet sköljer snabbt bort bekymren. Vi skrattar och busar och ger varandra bubbelskägg. Hans händer smeker över min blöta hud och söker sig mellan mina ben. Försiktigt låter han ett finger glida in. Hans tumme masserar skickligt klittan. En pirrande känsla sprider sig genom kroppen och jag blundar. När jag öppnar ögonen igen ser jag hans blanka ollon kika fram från under vattnet. "Njut... njut" säger han när han för in ett finger till och intensifierar pullandet. Jag lyfter höfterna mot honom och mina stön ekar i det lilla badrummet. Nu står hans kuk rakt upp.

Han tar min hand och vi halkar ur karet. Han slänger ner mig droppandes på sängen. Han står ett tag runkandes och tittar på medans jag smeker mig själv. Han tittar så hungrigt på mig. Han ber mig att sära mer för honom och det gör jag.

Det slutar med att vi slafsigt knullar in hela rummet. Det är väl det hotellrum är till för?

Linje lusta

Helgen var het och spenderades till stor del i sängen. Detaljerna är dock fortfarande suddiga och jag har inte riktigt trasslat mig loss ur lakanen än.

Förfärligt trevligt

Retep visade sig ha alla möjliga intressanta kunskaper. Middagen var fantastisk. Jag fick sitta med ett glas Pinot Noir i handen och titta på när han kombinerade de exotiska ingredienserna. Dofterna av var ljuvliga. Han hanterade pannorna skickligt och visade upp en lovande simultanförmåga. Då och då kom han och förde ett smakprov till mina läppar. Han märkte att jag studerade konturerna av de mystiska symbolerna på hans armar men han avslöjade inget om deras betydelse. Det utbyttes inte mycket mer än blickar där i det trånga, varma köket. Han var så sexigt bekväm i tystnaden.

När allt var klart satt vi oss i matsalen där han tände ljus och fyllde på våra glas. Maten var riktigt god och vi pratade långt in på natten om konst, musik och resor. Allt var så uppfriskande civiliserat att jag bara ville slita av honom kläderna.

Men det gjorde jag inte.

Spel och dobbel

Helt oväntat ringer Retep, på hemtelefonen dessutom. Han hade gjort ett riktigt detektivarbete för att få tag på det numret, brutit några lagar till och med. Lite stalkervarning ändock sexigt. Han vill bjuda mig på middag imorgon och visa att han förutom utomordentliga bijardkunskaper även har matlagningkunskaper.

Undrar vad oddsen är att jag tar del av några andra kunskaper, snuskinriktade sådana?

8-ball

Dalkullan och jag var ut igår och festade brallorna av oss. Hamnade på ett härligt sunkigt biljardhak och träffade tatuerade män. De lärde oss massor om köföring och kulstuds. Har fortfarande rester av krita och biljardmatta under naglarna. En av dem skrev sitt nummer på min arm. Att tyda från avtrycket på min kind så heter han Retep.

Oh lord

Middagen med Professorn var trevlig. Visserligen drack vi mycket vin men jag berusades mest av hans orerande om artiklar, partiklar och Mandelbrot. Självklart hamnade vi nakna framför min brasa. Jag kom på mig själv med att undra om jag hade längtat efter att känna honom i mig. Jag minns inte vad jag kom fram till.

Han började smeka över min kropp med sitt stånd. Först kittlade ollonet undersidan av mina fötter. Han drog kuken längs med benet upp till låret."Ligg bara still" bad han mig, hans röst var redan tjock av upphetsning. Han stannade upp där en liten stund och tittade mig i ögonen. Han sträckte fram en hand och kupade mitt bröst samtidigt som den andra handen greppade kuken. Han började runka den sakta och han berättade vad han skulle göra med mig. "Jag vill ha min kuk mellan dina bröst" konstaterade han först, "Hur låter det?" frågade han sen och rullade bröstvårtan mellan sina fingrar. "Det låter strålande" svarade jag och log djävulskt. Han knuffade ner mig på rygg och satte sig grensle över min mage. Det var skönt att ha hans tyngd över mig och jag kände hur det värkte mellan benen.

Han masserade mina bröst med kuken vilandes mellan dem. Att han samtidigt tittade på dem med sådan beundran gjorde mig våt. Han pressade ihop brösten och lät kuken glida in och ut emellan dem. Mina höfter lyftes och sänktes i takt med att han knullade min fylliga barm. Han gillar det verkligen och stönar häftigt. Plötsligt ger han ifrån sig ett vrål och jag känner varma stänk över halsen, på hakan och till och med på kinden. Efter att han flåsat av sig orgasmruset ber han om ursäkt för att varit så självisk och säger att det var okontrollerbart. Han pillar med sitt finger på mitt kön och konstaterar att jag också behöver tillfredställas. Han försvinner med huvudet ner mellan låren och kommer inte upp igen förrän jag kallat på Herren och är alldeles matt.

Det är ju ändå snart påsk och då ska man tänka på Herren har jag hört.

Som väntat

Så fort Någon börjar kasta kärleksfulla ord åt mitt håll ska jag alltid försöka kväva dem med Flygledarens giftiga kyssar. Flygledaren är hal och farlig och skön. Jag får inte förföras av hans fiolspelande. Jag vill inte drunkna men det var underbart att äntligen få sova.

Professorn ringde ikväll och var allmänt rar, vill äta middag med mig i morgon. Kanske kan en kväll i hans sällskap skölja bort drömmarna om Flygledaren, oron om Någon och fantasierna?